Read Svenska Folkbibeln, 1998 Josua 22 Bible Online

Josua 22 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Josua 22

¹Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam

²och sade till dem: "Ni har hållit allt vad HERRENS tjänare Mose har befallt er och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er.

³Ni har under denna långa tid, ända till denna dag, inte övergivit era bröder, och ni har hållit vad HERREN, er Gud, har befallt i sina bud.

⁴Och nu har HERREN, er Gud, låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Vänd därför nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som HERRENS tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan.

⁵Men var mycket noga att hålla fast vid och följa de bud och den lag som HERRENS tjänare Mose har gett er, så att ni älskar HERREN, er Gud. Vandra på alla hans vägar, iaktta hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ."

⁶Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält.

⁷Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och åt andra hälften hade Josua givit land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. Då nu Josua sände i väg dem till sina boningar, välsignade han dem

⁸och sade till dem: "Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.

⁹Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de övriga israeliterna, bort från Silo i Kanaans land, för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter HERRENS befallning genom Mose.

¹⁰När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett ansenligt altare.

¹¹När israeliterna hörde sägas: "Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida,"

¹²då samlades hela deras menighet i Silo för att dra upp till strid mot dem.

¹³Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas, prästen Eleasars son,

¹⁴och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

¹⁵När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem:

¹⁶"Så säger HERRENS hela menighet: Vad är det för otrohet som ni har begått mot Israels Gud, då ni i dag har vänt er bort från HERREN genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot HERREN?

¹⁷Är det inte nog med vår missgärning vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän HERRENS menighet drabbades av plåga?

¹⁸Vill ni nu i dag vända er bort från HERREN? Om ni i dag är upproriska mot HERREN, så skall förvisso i morgon hans vrede drabba Israels hela menighet.

¹⁹Men om det land ni har fått till besittning är orent, så kom över till det land HERREN har tagit till besittning, där HERRENS tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot HERREN och trotsa inte oss genom att bygga er ett altare som är ett annat än HERRENS, vår Guds, altare.

²⁰När Akan, Seras son, trolöst hade förgripit sig på det tillspillogivna, kom inte då vrede över Israels hela menighet? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!"

²¹Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam svarade då huvudmännen för Israels ätter:

²²"Gud den mäktige, HERREN den mäktige, HERREN är Gud! Han vet och Israel skall veta: Om detta har skett i uppror och otrohet mot HERREN - så rädda oss inte i dag!

²³Om vi har byggt altaret åt oss därför att vi vill vända oss bort från HERREN, och om det är för att vi vill offra brännoffer eller matoffer på det eller frambära gemenskapsoffer på det, då må HERREN själv utkräva vedergällning för vad vi har gjort oss skyldiga till.

²⁴Nej, sanningen är den att vi gjorde detta av rädsla, av det skälet att vi tänkte att era barn en dag skulle säga till våra barn: 'Vad har ni med HERREN, Israels Gud, att göra?

²⁵HERREN har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i HERREN.' Och så skulle era barn få våra barn att upphöra med att frukta HERREN.

²⁶Därför sade vi: Låt oss nu sätta igång med att bygga detta altare, men inte till brännoffer eller till slaktoffer,

²⁷utan till att vara ett vittne mellan oss och er och mellan våra efterkommande, att vi vill förrätta HERRENS tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: 'Ni har ingen del i HERREN.'

²⁸Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: 'Se på den avbildning av HERRENS altare som våra fäder har gjort, men inte till brännoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och er.'

²⁹Det vare främmande för oss att vara upproriska mot HERREN och nu vända oss bort från HERREN genom att bygga ett altare till brännoffer eller matoffer eller slaktoffer, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare, som står framför hans tabernakel."

³⁰Då nu prästen Pinehas och menighetens furstar, huvudmännen för Israels ätter som var med honom, hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn sade, blev de nöjda.

³¹Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: "I dag vet vi att HERREN är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått en sådan otrohet mot HERREN. Ni har nu räddat Israels barn undan HERRENS hand."

³²Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, och furstarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn i Gileads land, in i Kanaans land till de övriga israeliterna och lämnade sin rapport.

³³Den tillfredsställde Israels barn, och Israels barn lovade Gud och talade inte mer om att dra upp till strid mot dem för att fördärva det land där Rubens barn och Gads barn bodde.

³⁴Och Rubens barn och Gads barn gav altaret detta namn: "Ett vittne mellan oss att HERREN är Gud".