Read Svenska Folkbibeln, 1998 Josua 9 Bible Online

Josua 9 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Josua 9

¹Då alla de kungar som bodde på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela Kustlandet vid Stora havet upp mot Libanon, hörde vad som hade skett med hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna,

²slöt de sig enigt samman för att strida mot Josua och Israel.

³Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,

⁴handlade också de med list: De gick i väg och påstod sig vara sändebud. De lade utslitna packsäckar på sina åsnor, och utslitna, sönderspruckna och lagade vinsäckar av skinn,

⁵och tog utslitna, lappade skor på fötterna och klädde sig i utslitna kläder. Dessutom var allt bröd de tog med sig som reskost torrt och smuligt.

⁶De gick till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och till Israels män: "Vi har kommit hit från ett avlägset land. Slut nu förbund med oss."

⁷Men Israels män svarade hiveerna: "Kanske bor ni här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?"

⁸Då sade de till Josua: "Vi är dina tjänare." Josua frågade dem: "Vilka är ni, och varifrån kommer ni?"

⁹De svarade: "Dina tjänare har kommit från ett mycket avlägset land för HERRENS, din Guds, namns skull. Vi har nämligen hört ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten,

¹⁰och om allt vad han har gjort med amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, med Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan, som bodde i Astarot.

¹¹Därför sade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss: Tag med er reskost och gå och möt dem och säg till dem: 'Vi är era tjänare. Slut nu förbund med oss.'

¹²Det här brödet var nybakat när vi tog det med oss hemifrån till reskost, den dag vi gav oss i väg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och smuligt.

¹³De här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, och se, nu är de sönderspruckna. Och kläderna och skorna vi har på oss har blivit utslitna under vår mycket långa resa."

¹⁴Då tog männen i Israel av deras reskost men frågade inte HERREN.

¹⁵Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och menighetens furstar gav dem sin ed.

¹⁶Men när tre dagar hade gått sedan de hade ingått förbund med dem, fick de höra att männen var deras grannar, ja, att de bodde mitt ibland dem.

¹⁷Då bröt Israels barn upp och kom på tredje dagen till deras städer, och dessa var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.

¹⁸Men Israels barn angrep dem inte, eftersom menighetens furstar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men hela menigheten knotade mot furstarna.

¹⁹Då svarade alla furstarna hela menigheten: "Vi har gett dem vår ed vid HERREN, Israels Gud. Nu kan vi inte röra dem.

²⁰Så här skall vi göra med dem: Vi skall låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem."

²¹De fortsatte: "Låt dem leva." Och de blev vedhuggare och vattenbärare åt hela menigheten såsom furstarna hade sagt till dem.

²²Josua kallade dem till sig och sade: "Varför har ni bedragit oss och sagt att ni bor mycket långt bort från oss, fastän ni bor mitt ibland oss?

²³Nu är ni under förbannelse. Ni skall aldrig upphöra att vara slavar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus."

²⁴De svarade Josua: "Dina tjänare hade hört berättas hur HERREN, din Gud, hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela detta land och förgöra alla landets inbyggare för er. Därför fruktade vi mycket för våra liv för er skull och så gjorde vi detta.

²⁵Och se, nu är vi i din hand. Gör med oss vad du finner vara gott och riktigt."

²⁶Och han gjorde så: Han befriade dem från Israels barns hand, så att de inte dödade dem.

²⁷På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt menigheten och vid HERRENS altare, på den plats han skulle utvälja. Så är de än i dag.