Read Svenska Folkbibeln, 1998 Domarboken 21 Bible Online

Domarboken 21 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Domarboken 21

¹Israels män hade avlagt en ed i Mispa och sagt: "Ingen av oss skall ge sin dotter till hustru åt någon benjaminit."

²Då nu folket kom till Betel, stannade de där till kvällen inför Guds ansikte. De brast ut i bitter gråt

³och sade: "O, HERRE, Israels Gud, varför har detta skett i Israel, att det i dag saknas en stam i Israel?"

⁴Följande dag steg folket upp tidigt och byggde där ett altare och offrade brännoffer och gemenskapsoffer.

⁵Israels barn sade: "Finns det någon bland Israels alla stammar som inte kom upp med församlingen inför HERREN?" Man hade nämligen svurit en dyr ed att den som inte kom upp inför HERREN i Mispa skulle straffas med döden.

⁶Israel kände medlidande med sin bror Benjamin och sade: "I dag har en hel stam blivit borthuggen från Israel.

⁷Vad skall vi göra för dem som finns kvar, så att de kan få hustrur? Själva har vi ju svurit vid HERREN att inte ge dem någon av våra döttrar till hustru."

⁸Så de frågade: "Var det någon av Israels stammar som inte kom upp till HERREN i Mispa?" Det visade sig att ingen från Jabesh i Gilead hade kommit till lägret, till församlingen.

⁹Ty när folket mönstrades, visade det sig att ingen av invånarna i Jabesh i Gilead var där.

¹⁰Då sände menigheten dit 12 000 av de tappraste männen med denna befallning: "Gå och slå invånarna i Jabesh i Gilead med svärd, även kvinnor och barn.

¹¹Ja, detta skall ni göra: Alla män liksom alla kvinnor som legat med någon man skall ni ge till spillo."

¹²Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga kvinnor, som var jungfrur och som inte hade legat med någon man. Dessa förde de till lägret i Silo i Kanaans land.

¹³Sedan sände hela församlingen ett budskap om fred till benjaminiterna som befann sig på Rimmons klippa.

¹⁴Så vände Benjamin tillbaka och man gav dem till hustrur de kvinnor från Jabesh i Gilead som man hade låtit leva. Men de var inte tillräckligt många för dem.

¹⁵Folket kände medlidande med Benjamin eftersom HERREN hade gjort en rämna bland Israels stammar.

¹⁶De äldste i församlingen sade: "Vad skall vi göra för dem som är kvar, så att de kan få hustrur? Alla kvinnor är ju utrotade ur Benjamin."

¹⁷De sade: "De som överlevt av Benjamin måste få sin besittning, så att inte en stam blir utplånad ur Israel.

¹⁸Själva kan vi inte ge dem våra döttrar till hustrur, för Israels barn har svurit och sagt: Förbannad är den som ger en hustru åt Benjamin."

¹⁹Men så sade de: "En HERRENS högtid brukar firas varje år i Silo som ligger norr om Betel, öster om vägen som går från Betel upp till Sikem och söder om Lebona."

²⁰De uppmanade Benjamins barn: "Gå dit och lägg er i bakhåll i vingårdarna.

²¹När ni får se Silos döttrar komma ut för att uppföra sina danser, skall ni komma fram ur vingårdarna, och var och en skall föra bort åt sig en hustru bland Silos döttrar. Sedan skall ni bege er hem till Benjamins land.

²²Om sedan deras fäder eller bröder kommer till oss och klagar, skall vi säga: Unna oss dem, för ingen av oss har tagit sig någon hustru i kriget. Ni har ju inte själva gett era döttrar till dem, för i så fall hade ni dragit över er skuld."

²³Benjamins barn gjorde så. Var och en tog sig en hustru bland de dansande kvinnor som de förde bort. Sedan vände de tillbaka till sin arvedel och byggde åter upp städerna och bosatte sig i dem.

²⁴Samtidigt begav sig Israels barn därifrån, var och en till sin stam och sin släkt. De drog bort därifrån, var och en till sin arvedel.

²⁵På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.