Read Svenska Folkbibeln, 1998 Domarboken 9 Bible Online

Domarboken 9 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Domarboken 9

¹Men Abimelek, Jerubbaals son, gick till sina morbröder i Sikem och sade till dem och till alla som var släkt med hans morfars hus:

²"Säg så här till alla män i Sikem: Vilket är bäst för er: att alla Jerubbaals sjuttio söner råder över er, eller att en enda man råder över er? Kom också ihåg att jag är ert kött och blod."

³Då talade hans morbröder allt detta till hans förmån inför Sikems alla män. Dessa blev vunna för Abimelek, ty de tänkte: "Han är ju vår bror."

⁴De gav honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel, och för dessa anställde Abimelek löst folk och äventyrare som följde honom.

⁵Därefter begav han sig till sin fars hus i Ofra och dödade där på en och samma sten sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner. Men Jotam, Jerubbaals yngste son, kom undan eftersom han hade gömt sig.

⁶Sedan samlades alla män i Sikem och alla i Millo, och gick bort och gjorde Abimelek till kung vid terebinten där minnesstenen står i Sikem.

⁷När man berättade detta för Jotam, gick han och ställde sig på toppen av berget Gerissim och ropade med hög röst till dem: "Hör på mig, ni män i Sikem, för att Gud också må höra er.

⁸En gång gick trädenför att smörja en kung över sig. De sade till olivträdet:Bli du kung över oss!

⁹Men olivträdet svarade:Skulle jag avstå från min olja,som gudar och människor ärar mig för,och gå för att svaja över de andra träden?

¹⁰Då sade träden till fikonträdet:Kom, bli du kung över oss!

¹¹Men fikonträdet svarade:Skulle jag avstå från min sötmaoch min goda fruktoch gå för att svaja över de andra träden?

¹²Då sade träden till vinstocken:Kom, bli du kung över oss!

¹³Men vinstocken svarade:Skulle jag avstå från min vinmust,som gläder gudar och människor,och gå för att svaja över de andra träden?

¹⁴Då sade alla träden till törnbusken:Kom, bli du kung över oss!

¹⁵Törnbusken svarade träden:Om ni av uppriktig mening vill smörja mig till kung över er,kom då och tag er tillflykt under min skugga.Om inte, skall eld gå ut från törnbuskenoch förtära cedrarna på Libanon.

¹⁶Lyssna nu: Har ni handlat rätt och riktigt när ni gjorde Abimelek till kung, har ni handlat rätt mot Jerubbaal och hans hus, och har ni lönat honom efter hans gärningar?

¹⁷Ni vet ju att min far stred för er och vågade sitt liv för att rädda er från midjaniternas hand,

¹⁸medan ni i dag har rest er upp mot min fars hus och dödat hans sjuttio söner på en och samma sten och gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Sikems medborgare, eftersom han är er bror.

¹⁹Har ni alltså denna dag handlat rätt och riktigt mot Jerubbaal och hans hus, så gläd er över Abimelek, och må han glädja sig över er.

²⁰Om det inte är så, må då eld gå ut från Abimelek och förtära männen i Sikem och Millo, och från männen i Sikem och Millo må eld gå ut och förtära Abimelek."

²¹Sedan skyndade sig Jotam undan och flydde till Beer. Där bosatte han sig i säkerhet för sin bror Abimelek.

²²När Abimelek hade härskat över Israel i tre år,

²³sände Gud en ond ande mellan Abimelek och männen i Sikem, så att dessa avföll från Abimelek.

²⁴Detta skedde för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat och för att deras blod skulle komma över deras bror Abimelek som dödade dem, och över männen i Sikem, som hade hjälpt honom att döda sina bröder.

²⁵För att skada honom lade männen i Sikem folk i bakhåll på bergshöjderna, och dessa plundrade alla som tog den vägen. Detta berättade man för Abimelek.

²⁶Men Gaal, Ebeds son, kom med sina bröder och drog in i Sikem, och Sikems män fick förtroende för honom.

²⁷De gick ut på fältet och skördade sina vingårdar, pressade druvor och ordnade en fest. Så gick de in i sin guds hus och åt och drack och uttalade förbannelser över Abimelek.

²⁸Och Gaal, Ebeds son, sade: "Vem är Abimelek, och vem är Sikem, eftersom vi skall tjäna honom? Är han inte Jerubbaals son och Sebul hans tillsyningsman? Nej, ni skall tjäna män som härstammar från Hamor, Sikems far. Varför skulle vi tjäna Abimelek?

²⁹Om jag bara hade detta folk i min hand! Då skulle jag driva bort Abimelek." Och han sade om Abimelek: "Utöka din här och drag ut."

³⁰Men när Sebul, stadens hövding, fick höra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, blev han mycket upprörd.

³¹Han sände i hemlighet bud till Abimelek och lät säga: "Akta dig! Gaal, Ebeds son, och hans bröder har kommit till Sikem, och de uppviglar staden mot dig.

³²Bryt därför upp i natt, du med ditt folk, och lägg dig i bakhåll på fältet.

³³Sedan kan du tidigt i morgon, när solen går upp, gå till anfall mot staden. När han då med sitt folk drar ut mot dig, gör då med honom vad du får tillfälle till."

³⁴Då bröt Abimelek med allt sitt folk upp om natten och lade sig i bakhåll mot Sikem i fyra grupper.

³⁵Gaal, Ebeds son, kom ut och ställde sig vid ingången till stadsporten. Samtidigt bröt Abimelek med sitt folk fram från bakhållet.

³⁶När då Gaal såg folket, sade han till Sebul: "Se, det kommer folk ner från bergshöjderna!" Men Sebul svarade honom: "Det är skuggan av bergen, som för dina ögon ser ut som människor."

³⁷Men Gaal sade på nytt: "Jo, det kommer folk ner från Mittelhöjden, och en annan grupp kommer på vägen från Teckentydar- eken."

³⁸Då sade Sebul till honom: "Var är nu dina stora ord, du som sade: Vem är Abimelek eftersom vi skall tjäna honom? Se, här kommer det folk som du föraktade. Drag ut och strid mot dem!"

³⁹Då drog Gaal ut i spetsen för Sikems män och gav sig i strid med Abimelek.

⁴⁰Men Abimelek förföljde honom, och han flydde för honom. Många föll slagna ända fram mot stadsporten.

⁴¹Abimelek stannade i Aruma. Men Sebul drev bort Gaal och hans bröder, så att de inte kunde bo i Sikem.

⁴²Dagen därefter gick folket ut på fältet, och man berättade detta för Abimelek.

⁴³Då tog han sitt folk och delade upp dem i tre grupper och lade sig i bakhåll på fältet. När han fick se folket gå ut ur staden, ryckte han fram mot dem och slog dem.

⁴⁴Abimelek och de grupper han hade med sig gick till anfall och ställde sig vid ingången till stadsporten. Men de båda andra grupperna anföll alla ute på fältet och slog dem.

⁴⁵Abimelek angrep staden hela den dagen, han intog den och dödade dem som fanns där inne. Sedan rev han ner staden och beströdde den med salt.

⁴⁶När männen i Sikems torn hörde detta, begav sig alla till valvet i El-Berits tempel.

⁴⁷Man underrättade Abimelek om att alla männen i Sikems torn hade samlats där.

⁴⁸Han gick då med allt sitt folk upp till berget Salmon. Abimelek tog en yxa i handen och högg av en trädgren, som han lyfte upp och lade på axeln. Och han sade till folket: "Skynda er och gör detsamma som ni sett mig göra."

⁴⁹Då högg allt folket av var sin gren och följde Abimelek, och de lade grenarna intill valvet och tände eld på valvet över dem. Så omkom de människor som bodde i Sikems torn, omkring ettusen män och kvinnor.

⁵⁰Och Abimelek drog bort till Tebes och belägrade Tebes och intog det.

⁵¹Men mitt i staden fanns ett starkt torn. Dit flydde alla män och kvinnor, alla stadens medborgare, och stängde igen om sig. Sedan steg de upp på tornets tak.

⁵²Men Abimelek kom till tornet och angrep det. När han närmade sig tornets port för att bränna upp den,

⁵³kastade en kvinna ner en kvarnsten på Abimeleks huvud och spräckte hans skalle.

⁵⁴Han ropade genast på sin vapendragare och sade till honom: "Drag ut ditt svärd och döda mig, så att man inte kan säga om mig: En kvinna dödade honom." Då genomborrade hans tjänare honom, och han dog.

⁵⁵När nu israeliterna såg att Abimelek var död, gick var och en hem.

⁵⁶Så lät Gud Abimelek få igen det onda som han hade gjort mot sin far, då han dödade sina sjuttio bröder.

⁵⁷Och allt det onda som Sikems män hade gjort, lät Gud komma tillbaka över deras egna huvuden. Så kom Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse över dem.