Read Svenska Folkbibeln, 1998 1 Samuelsboken 17 Bible Online

1 Samuelsboken 17 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

1 Samuelsboken 17

¹Filisteerna samlade sina härar till strid. De samlades vid det Soko som hör till Juda och slog läger mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammin.

²Saul och Israels män hade också samlats och slagit läger i Terebintdalen. De ställde upp sig till strid mot filisteerna.

³Filisteerna stod på berget vid ena sidan, och israeliterna stod på berget vid andra sidan, så att de hade dalen mellan sig.

⁴Då kom en stridsman vid namn Goliat från Gat fram ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter lång.

⁵På huvudet hade han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta - pansaret av koppar vägde femtusen siklar.

⁶Han hade benskenor av koppar och bar ett kastspjut av koppar på ryggen.

⁷Skaftet på spjutet liknade en vävbom och järnspetsen på spjutet vägde sexhundra siklar. Hans sköldbärare gick framför honom.

⁸Och han stod och ropade till Israels här: "Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig.

⁹Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss."

¹⁰Filisteen fortsatte: "Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!"

¹¹När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna.

¹²David var son till den efratit från Betlehem i Juda som hette Isai och hade åtta söner. Isai var på Sauls tid en gammal man och hade nått hög ålder.

¹³Isais tre äldsta söner hade dragit ut med Saul i kriget. Av dessa hans tre söner som dragit ut i kriget hette den förstfödde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma.

¹⁴David var den yngste. De tre äldsta hade följt med Saul.

¹⁵Men David gick ibland hem från Saul och för att vakta sin fars får i Betlehem.

¹⁶Filisteen kom fram både morgon och kväll. I fyrtio dagar kom han fram och ställde sig där.

¹⁷Nu sade Isai en gång till sin son David: "Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret.

¹⁸De här tio ostarna skall du ta med till deras befälhavare. Se efter om det står väl till med dina bröder och tag med något livstecken från dem.

¹⁹Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna."

²⁰David steg upp tidigt följande morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg, så som Isai hade sagt till honom. När han kom fram till vagnborgen skulle hären just dra ut till strid, och den gav upp ett härskri.

²¹Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra.

²²David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder.

²³Medan han talade med dem, se, då trädde stridsmannen som hette Goliat, filisteen från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Också David hörde det.

²⁴När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom.

²⁵Israels män sade: "Ser ni den där mannen som träder fram där? Han kommer för att håna Israel. Men åt den som slår ner honom skall kungen ge stor rikedom, ja, han skall få kungens dotter och hans fars hus skall han göra skattefritt i Israel."

²⁶David frågade männen som stod bredvid honom: "Vad får den som slår ner den där filisteen och tar bort skammen från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?"

²⁷De upprepade då för honom det som hade sagts och de sade: "Detta får den som slår ner honom."

²⁸Hans äldste bror Eliab hade hört hur han talade med männen och han blev rasande på David och han sade: "Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit."

²⁹David svarade: "Vad har jag då gjort? Det var ju bara en fråga."

³⁰Sedan vände han sig från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut.

³¹Man hade hört vad David sagt och berättade det för Saul, som lät hämta honom.

³²David sade till Saul: "Ingen bör tappa modet. Din tjänare skall gå och strida mot denne filisté."

³³Saul sade till David: "Inte kan du gå och strida mot denne filiste. Du är ju bara en ung pojke och han en krigare ända från ungdomen."

³⁴Men David svarade: "Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden,

³⁵följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i manen och slog ner det och dödade det.

³⁶Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté så som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här."

³⁷David sade vidare: "HERREN, som räddade mig undan lejon och björn, han skall också rädda mig från den där filisteen." Då sade Saul till David: "Gå, och må HERREN vara med dig."

³⁸Och Saul klädde på David sina egna kläder och satte en kopparhjälm på hans huvud och satte på honom ett pansar.

³⁹David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat på något sådant. Men David sade till Saul: "Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det." Så han lade av sig det.

⁴⁰Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga i handen. Så gick han fram mot filisteen.

⁴¹Samtidigt gick filisteen framåt och kom allt närmare David, och hans sköldbärare gick framför honom.

⁴²Då filisteen såg upp och fick se David, föraktade han honom, för David var bara en pojke, rödkindad och vacker.

⁴³Han sade till David: "Menar du att jag är en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar?" Och han förbannade David med hjälp av sina gudar.

⁴⁴Sedan sade filisteen till David: "Kom hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur."

⁴⁵David svarade filisteen: "Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat.

⁴⁶HERREN skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud.

⁴⁷Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som HERREN räddar. Striden är HERRENS, och han skall ge er i vår hand."

⁴⁸När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen.

⁴⁹David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden.

⁵⁰Så övervann David filisteen med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand.

⁵¹Och David sprang fram och ställde sig över filisteen, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, dödade honom och högg av honom huvudet. När filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de.

⁵²Men Israels och Juda män bröt upp, upphävde ett härskri och förföljde filisteerna ända till dess man närmade sig Gaj och ända till Ekrons portar. Filisteer föll och låg slagna på vägen till Saarajim och sedan ända till Gat och Ekron.

⁵³När så israeliterna häftigt hade förföljt filisteerna, vände de tillbaka och plundrade deras läger.

⁵⁴David tog filisteens huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.

⁵⁵När Saul såg David gå ut mot filisteen, sade han till överbefälhavaren Abner: "Vems son är egentligen denne pojke, Abner?" Abner svarade: "Så sant du lever, o konung, jag vet inte."

⁵⁶Då sade kungen: "Fråga vems son denne unge man är."

⁵⁷När David återvände sedan han slagit filisteen, tog Abner honom med sig och förde honom inför Saul. Filisteens huvud hade han i handen.

⁵⁸Då sade Saul till honom: "Vems son är du, unge man?" David svarade: "Son till din tjänare Isai från Betlehem."