Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 1 Moseboken 25 Bible Online

1 Moseboken 25 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

1 Moseboken 25

¹Abraham tog åter ena hustru, hon het Ketura.

²Hon födde honom Simran och Jacksan, Medan och Midian, Jisbak och Suah.

³Men Jacksan födde Seba och Dedan. Dedans barn voro Assurim, Letusim och Leummim.

⁴Midians barn voro Epha, Epher, Hanoch, Abida och Eldaa; desse äro alle Ketura barn.

⁵Men Abraham gaf allt sitt gods Isaac.

⁶Men de barnen, som han hade af frillorna, gaf han skänker, och lät dem fara ifrå sin son Isaac, medan han än lefde, öster ut i österlanden.

⁷Men Abrahams ålder, som han lefde, var hundrade fem och sjutio år.

⁸Och blef sjuk, och dödde i en rolig ålder, då han af ålder och lefvande mätter var; och vardt samlad till sitt folk.

⁹Och honom begrofvo hans söner, Isaac och Ismael, i den dubbelkulone, på Ephrons åker, Zoars Hetheens sons, som ligger emot Mamre;

¹⁰I den markene, som Abraham köpt hade af Hets barnom: Der är Abraham begrafven med Sara sine hustru.

¹¹Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isaac; och han bodde vid den brunnen, som kallades dens lefvandes och seendes.

¹²Detta är Ismaels Abrahams sons slägt, som Hagar, Saras tjensteqvinna af Egypten, födde honom.

¹³Och detta är Ismaels barns namn, der deras slägte hafva namn af: Ismaels förste son Nebajoth, Kedar, Adbeel, Mibsam,

¹⁴Misma, Duma, Massa,

¹⁵Hadar, Thema, Jethur, Naphis och Kedma.

¹⁶Desse äro Ismaels barn med deras namn, i deras byar och städer, tolf förstar.

¹⁷Och detta är Ismaels ålder, hundrade och sju och tretio år; och han vardt sjuk och dödde, och vardt samkad intill sitt folk.

¹⁸Men han bodde ifrå Hevila in till Zur emot Egypten, när man går till Assyrien; och satte sig emot alla sina bröder.

¹⁹Detta är Isaacs Abrahams sons slägte: Abraham födde Isaac.

²⁰Men Isaac var fyratio år gammal, då han tog Rebecka till hustru, Bethuels Syrens af Mesopotamien dotter, Labans Syrens syster.

²¹Men Isaac bad Herran för sine hustru, ty hon var ofruktsam; och Herren hörde honom, och Rebecka hans hustru vardt hafvande.

²²Och barnen stötte sig med hvarannan i hennes lif. Då sade hon: Efter mig skulle så gå, hvi är jag då vorden hafvandes? Och gick bort till att fråga Herran.

²³Och Herran sade till henne: Tu folk äro i dino lifve, och tveggehanda folk skola skiljas utaf dino lifve: Och det ena folket skall öfvervinna det andra, och den större skall tjena den mindre.

²⁴Då nu tiden kom att hon föda skulle, si, då voro tvillingar i hennes lifve.

²⁵Den förste, som utkom, var röd och luden som ett skin: Och de kallade honom Esau.

²⁶Straxt derefter kom hans broder ut, han höll med sine hand i Esau fotablad, och de kallade honom Jacob: Sextio år gammal var Isaac, då de vordo födde.

²⁷Och då drängarne vordo store, vardt Esau en jägare och en åkerman; men Jacob en from man, och bodde i tjäll.

²⁸Och Isaac hade Esau kär, ty han plägade äta af hans vede; men Rebecka hade Jacob kär.

²⁹Och Jacob kokade en rätt; då kom Esau af markene, och var trötter;

³⁰Och sade till Jacob: Gif mig äta af denna röda rättenom, ty jag är trötter: Deraf heter han Edom.

³¹Men Jacob sade: Sälj mig i dag din förstfödslorätt.

³²Esau svarade: Si, jag måste dock dö: Hvad varder mig den förstfödslorätten nyttig?

³³Jacob sade: Så svär mig i dag. Och han svor honom: Och sålde så Jacob sin förstfödslorätt.

³⁴Då gaf Jacob honom bröd och den grynvällingen, och han åt och drack, och stod upp, och gick dädan. Och så föraktade Esau sin förstfödslorätt.