Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 1 Moseboken 35 Bible Online

1 Moseboken 35 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

1 Moseboken 35

¹Och Gud sade till Jacob: Gör dig redo, och far till BethEl, och bo der, och bygg der ett altare Gudi som dig syntes, då du flydde för dinom broder Esau.

²Då sade Jacob till sitt hus, och till alla de som med honom voro: Lägger ifrån eder de främmande gudar, som äro ibland eder, och renser eder, och förvandler edor kläder:

³Och görom oss redo att fara till BethEl, att jag må göra der ett altare Gudi, den mig hört hafver i min bedröfvelses tid, och hafver varit med mig på vägenom, som jag rest hafver.

⁴Då fingo de honom alla de främmande gudar, som voro under deras händer, och deras örnaringar; och han grof dem under ena ek, som stod vid Sichem.

⁵Och for ut: Och en Gudsfruktan kom öfver de städer, som lågo der omkring, att de icke foro efter Jacobs söner.

⁶Så kom Jacob till Lus i Canaans land, som kallas BethEl, med allt det folk, som med honom var:

⁷Och byggde der ett altare, och kallade det rummet ElBethEl, efter det Gud vardt honom der uppenbarad, då han flydde för sinom broder.

⁸Då dödde Debora Rebeckas amma, och vardt begrafven nedanför BethEl, under ena ek, hvilken vardt kallad gråtoek.

⁹Och Gud syntes åter Jacob, sedan han var kommen utaf Mesopotamien, och välsignade honom:

¹⁰Och sade till honom: Du heter Jacob; men du skall icke mer heta Jacob, utan Israel skall du heta: Och så kallade man honom Israel.

¹¹Och Gud sade till honom: Jag är den allsmägtige Gud; var fruktsam, och föröka dig: Folk och folks skarar skola komma utaf dig, och Konungar skola komma utaf dina länder.

¹²Och det landet, som jag Abraham och Isaac gifvit hafver, skall jag gifva dig, och skall det gifva dine säd efter dig.

¹³Och så for Gud upp ifrå honom, ifrå det rummet, der han med honom talat hade.

¹⁴Men Jacob reste upp en stenvård på det rummet, der han med honom talat hade: Och gjöt drickoffer deruppå, och begjöt honom med oljo.

¹⁵Och Jacob kallade det rummet, der Gud hade talat med honom, BethEl.

¹⁶Och han for ifrå BethEl: Och som ännu ett litet stycke vägs var till Ephrath, då födde Rachel, och födslan var henne svår.

¹⁷Men då det vardt henne så svårt i födslone, sade Jordgumman till henne: Frukta dig icke; förty denna sonen skall du ock hafva.

¹⁸Men då själen utgick, att hon dö måste, kallade hon honom BenOni; men hans fader kallade honom BenJamin.

¹⁹Så dödde Rachel, och vardt begrafven vid vägen till Ephrath, som nu heter BethLehem.

²⁰Och Jacob reste upp en vård öfver hennes graf: Der sammastädes är Rachels grafvård än i dag.

²¹Och Israel for ut, och slog upp ett tjäll på hinsidon vid det tornet Eder.

²²Och det begaf sig, då Israel bodde der i landet, gick Ruben bort och lade sig när Bilha, sins faders frillo: Och det kom för Israel. Men Jacob hade tolf söner.

²³Leas söner voro desse: Ruben, Jacobs förstfödde son, Simeon, Levi, Juda, Isaschar och Sebulon.

²⁴Rachels söner voro: Joseph och BenJamin.

²⁵Bilhas Rachels tjensteqvinnos söner: Dan och Naphthali.

²⁶Silpas Leas tjensteqvinnos söner: Gad och Asser. Desse äro Jacobs söner, som honom födde voro i Mesopotamien.

²⁷Och Jacob kom till sin fader Isaac till Mamre i hufvudstaden, som heter Hebron, der Abraham och Isaac hade varit främlingar uti.

²⁸Och Isaac vardt hundrade och åttatio år gammal.

²⁹Och vardt sjuk, och dödde, och vardt samlad till sitt folk, gammal och mätt af lefvande: Och hans söner Esau och Jacob begrofvo honom.