Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 2 Samuelsboken 22 Bible Online

2 Samuelsboken 22 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

2 Samuelsboken 22

¹Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;

²Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.

³Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.

⁴Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.

⁵Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.

⁶Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig.

⁷När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.

⁸Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.

⁹Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.

¹⁰Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.

¹¹Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.

¹²Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.

¹³Af skenet för honom brann det med ljungande.

¹⁴Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.

¹⁵Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.

¹⁶Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.

¹⁷Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.

¹⁸Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;

¹⁹De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.

²⁰Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.

²¹Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.

²²Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.

²³Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.

²⁴Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.

²⁵Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.

²⁶Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.

²⁷Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.

²⁸Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.

²⁹Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.

³⁰Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.

³¹Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.

³²Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?

³³Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.

³⁴Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.

³⁵Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.

³⁶Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.

³⁷Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.

³⁸Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.

³⁹Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.

⁴⁰Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.

⁴¹Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.

⁴²De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.

⁴³Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.

⁴⁴Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.

⁴⁵De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.

⁴⁶De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.

⁴⁷Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.

⁴⁸Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;

⁴⁹Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.

⁵⁰Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;

⁵¹Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.