Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Esra 8 Bible Online

Esra 8 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Esra 8

¹Desse äro hufvuden för deras fäder, som räknade vordo, och med mig uppdrogo ifrå Babel, i den tiden, då Konung Arthahsasta regerade.

²Af Pinehas barn: Gersom. Af Ithamars barn: Daniel. Af Davids barn: Hattus.

³Af Sechania barn, Paros barn: Zacharia, och med honom räknade hundrade och femtio män.

⁴Af PahathMoabs barn: Eljoenai, Seraja son, och med honom tuhundrad män.

⁵Af Sechania barn: Jahasiels son, och med honom trehundrad män.

⁶Af Adins barn: Ebed, Jonathans son, och med honom femtio män.

⁷Af Elams barn: Jesaia, Athalia son, och med honom sjutio män.

⁸Af Sephatja barn: Sebadja, Michaels son, och med honom åttatio män.

⁹Af Joabs barn: Obadja, Jehiels son, och med honom tuhundrad och aderton män.

¹⁰Af Selomiths barn: Josiphia son, och med honom hundrade och sextio män.

¹¹Af Bebai barn: Zacharia, Bebai son, och med honom åtta och tjugu män.

¹²Af Asgads barn: Johanan, Katans son, och med honom hundrade och tio män.

¹³Af de sista Adonikams barn; och heto alltså: Eliphelet, Jehiel och Semaja, och med dem sextio män.

¹⁴Af Bigvai barn: Uthai och Sabbud, och med dem sjutio män.

¹⁵Och jag församlade dem till älfvena, som kommer till Ahava; och blefvom der i tre dagar. Och då jag gaf akt uppå folket och Presterna, fann jag der inga Leviter.

¹⁶Då sände jag till Elieser, Ariel, Semaja, Elnathan, Jarib, Elnathan, Nathan, Zacharia och Mesullam, öfverstar; och Jojarib och Elnathan, lärare;

¹⁷Och sände dem ut till Iddo öfverstan, till Casiphja, att de skulle hemta oss tjenare uti vår Guds hus. Och jag gaf dem in hvad de tala skulle med Iddo och hans bröder, de Nethinim i Casiphja.

¹⁸Och de hade till oss, efter Guds goda hand öfver oss, en klok man utaf Maheli barn, Levi sons, Israels sons, Serebia, med hans söner och bröder, aderton;

¹⁹Och Hasabia, och med honom Jesaia af Merari barn, med hans bröder och deras söner, tjugu;

²⁰Och af de Nethinim, hvilka David och Förstarna gåfvo till att tjena Leviterna, tuhundrad och tjugu, alle nämnde vid namn.

²¹Och jag lät der vid älfvena, vid Ahava, utropa ena fasto, att vi skulle ödmjuka oss för vårom Gud, till att söka af honom en rättan väg för oss, och vår barn, och alla våra håfvor.

²²Ty jag skämdes bedas ledsagare och resenärar af Konungenom, att de skulle hjelpa oss för fienderna på vägenom; förty vi hade sagt Konungenom: Vår Guds hand är till det bästa öfver alla de honom söka; och hans starkhet och vrede öfver alla dem, som honom öfvergifva.

²³Alltså fastade vi, och sökte detta af vårom Gud, och han hörde oss.

²⁴Och jag afskiljde tolf af de öfversta Presterna, Serebia och Hasabia, och med dem tio deras bröder;

²⁵Och vog dem till silfver, och guld, och tyg till häfoffer i vår Guds hus, hvilka Konungen, och hans rådherrar, och Förstar, och hele Israel, som för handene var, till häfoffer gifvit hade;

²⁶Och vog dem till i deras hand sexhundrad och femtio centener silfver, och i silfvertyg hundrade centener, och i guld hundrade centener;

²⁷Tjugu gyldene skålar, de höllo tusende gylden, och tu god kostelig kopparkäril, klar såsom guld;

²⁸Och sade till dem: I ären helige Herranom; så äro ock kärilen helig; dertill det frigifna silfver och guld Herranom edra fäders Gud.

²⁹Så vaker, och bevarer det, tilldess I vägen det inför öfversta Presterna, och Leviterna, och öfversta fäderna i Israel i Jerusalem, uti Herrans hus kistor.

³⁰Då togo Presterna och Leviterna det vägna silfret, och guldet, och kärilen, att de skulle föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.

³¹Alltså fore vi ifrån älfvene Ahava, på tolfte dagen i första månadenom, att vi skulle draga till Jerusalem; och vår Guds hand var öfver oss, och bevarade oss ifrå fiendernas hand och försåt på vägenom.

³²Och vi komme till Jerusalem, och blefvom der i tre dagar.

³³På fjerde dagenom vardt väget silfret och guldet, och kärilen uti vår Guds hus, under Meremoths hand, Uria sons Prestens, och med honom var Eleazar, Pinehas son; och med dem Josabath, Jesua son, och Noadja, Binnui son, de Leviter;

³⁴Efter hvars tal och vigt; och vigten vardt på den tiden all beskrifven.

³⁵Och fängelsens barn, som utu fängelset komne voro, offrade bränneoffer Israels Gudi, tolf stutar för hela Israel, sex och niotio vädrar, sju och sjutio lamb, tolf bockar till syndoffer; alltsammans till bränneoffer Herranom.

³⁶Och de antvardade Konungens befallning Konungens ämbetsmän och landshöfdingom på denne sidon älfven; och de upphöjde folket, och Guds hus.