Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Job 12 Bible Online

Job 12 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Job 12

¹Då svarade Job, och sade:

²Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.

³Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?

⁴Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;

⁵Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.

⁶Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.

⁷Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;

⁸Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.

⁹Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;

¹⁰Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?

¹¹Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?

¹²Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.

¹³När honom är vishet och magt, råd och förstånd.

¹⁴Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.

¹⁵Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.

¹⁶Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.

¹⁷Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.

¹⁸Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.

¹⁹Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.

²⁰Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.

²¹Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.

²²Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.

²³Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.

²⁴Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;

²⁵Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.