Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Job 13 Bible Online

Job 13 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Job 13

¹Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.

²Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;

³Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.

⁴Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.

⁵Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.

⁶Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.

⁷Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?

⁸Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?

⁹Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?

¹⁰Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.

¹¹Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.

¹²Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.

¹³Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.

¹⁴Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?

¹⁵Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.

¹⁶Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.

¹⁷Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.

¹⁸Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.

¹⁹Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.

²⁰Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.

²¹Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.

²²Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.

²³Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.

²⁴Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?

²⁵Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?

²⁶Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.

²⁷Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;

²⁸Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.