Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Job 21 Bible Online

Job 21 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Job 21

¹Job svarade och sade:

²Hörer dock till min ord, och låter säga eder;

³Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.

⁴Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?

⁵Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.

⁶När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.

⁷Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?

⁸Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.

⁹Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.

¹⁰Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.

¹¹Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.

¹²De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;

¹³De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet;

¹⁴De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;

¹⁵Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?

¹⁶Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.

¹⁷Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.

¹⁸De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.

¹⁹Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,

²⁰Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.

²¹Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.

²²Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?

²³Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.

²⁴Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.

²⁵Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.

²⁶Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.

²⁷Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.

²⁸Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?

²⁹Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?

³⁰Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.

³¹Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?

³²Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.

³³Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.

³⁴Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?