Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Job 27 Bible Online

Job 27 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Job 27

¹Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:

²Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;

³Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;

⁴Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.

⁵Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.

⁶Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.

⁷Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.

⁸Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?

⁹Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?

¹⁰Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?

¹¹Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.

¹²Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?

¹³Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.

¹⁴Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.

¹⁵Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.

¹⁶Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,

¹⁷Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.

¹⁸Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.

¹⁹När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.

²⁰Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;

²¹Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.

²²Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.

²³Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.