Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Job 33 Bible Online

Job 33 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Job 33

¹Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

²Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

³Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

⁴Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

⁵Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

⁶Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

⁷Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

⁸Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

⁹Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

¹⁰Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

¹¹Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

¹²Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

¹³Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

¹⁴Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

¹⁵Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

¹⁶Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

¹⁷På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

¹⁸Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

¹⁹Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

²⁰Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

²¹Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

²²Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

²³Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

²⁴Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

²⁵Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

²⁶Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

²⁷Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

²⁸Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

²⁹Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

³⁰På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

³¹Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

³²Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

³³Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.