Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Job 39 Bible Online

Job 39 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Job 39

¹Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

²Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

³Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?

⁴Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?

⁵Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?

⁶De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.

⁷Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.

⁸Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;

⁹Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?

¹⁰Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.

¹¹Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.

¹²Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?

¹³Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?

¹⁴Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?

¹⁵Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?

¹⁶Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;

¹⁷Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.

¹⁸Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.

¹⁹Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;

²⁰Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.

²¹På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.

²²Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?

²³Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.

²⁴Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.

²⁵Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;

²⁶Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.

²⁷Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.

²⁸När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.

²⁹Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?

³⁰Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene? I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum. Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort. Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han. Och Herren svarade Job, och sade: Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara? Job svarade Herranom, och sade: Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun. Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.