Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Job 7 Bible Online

Job 7 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Job 7

¹Måste icke menniskan alltid vara i strid på jordene; och hennes dagar äro såsom en dagakarls?

²Såsom en dräng åstundar skuggan, och en dagakarl, att hans arbete må vara ute;

³Så hafver jag väl arbetat hela månaden fåfängt, och bedröfvada nätter äro mig många vordna.

⁴När jag lägger mig, säger jag: När månn jag skola uppstå? Och sedan räknar jag, när afton skall varda; ty jag var hvarjom manne en styggelse intill mörkret.

⁵Mitt kött är fullt med matk och mull allt omkring; min hud är sammanskrynkt och till intet vorden.

⁶Mine dagar äro snarare bortflogne än en väfspole; och äro förledne utan all förtöfvan.

⁷Tänk uppå, att mitt lif är ett väder, och min ögon komma icke igen till att se det goda;

⁸Och intet lefvandes öga varder mig mera seendes; din ögon se på mig, deröfver förgås jag.

⁹Molnet varder allt, och går bort; så ock den som far neder i helvetet, han kommer icke upp igen;

¹⁰Och besitter icke sitt hus igen, och hans rum blifver öde.

¹¹Derföre vill jag ock icke förmena minom mun; jag vill tala i mins hjertas ångest, och vill utsäga min själs bedröfvelse.

¹²Är jag ett haf, eller en hvalfisk, att du så förvarar mig?

¹³Ty jag tänkte: Min säng skall trösta mig; mitt lägre skall lisa mig.

¹⁴När jag talar med mig sjelf, så förskräcker du mig med drömmar, och gör mig förfärelse;

¹⁵Att min själ önskar sig vara hängd, och min ben döden.

¹⁶Jag begärar intet mer lefva; håll upp af mig; ty mine dagar äro fåfängelige.

¹⁷Hvad är en menniska, att du aktar henne högt, och bekymrar dig med henne?

¹⁸Du hemsöker henne dagliga, och försöker henne alltid.

¹⁹Hvi går du icke ifrå mig, och släpper mig, så länge jag uppsvälger min spott?

²⁰Hafver jag syndat, hvad skall jag göra dig, o du menniskors gömmare? Hvi gjorde du mig, att jag uppå dig stöta skulle, och är mig sjelfvom till tunga?

²¹Och hvi förlåter du mig icke mina missgerning, och tager icke bort mina synd? Ty nu skall jag lägga mig i mull; och när man om morgonen söker mig, är jag då intet till.