Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Psaltaren 105 Bible Online

Psaltaren 105 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Psaltaren 105

¹Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.

²Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.

³Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.

⁴Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.

⁵Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;

⁶I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.

⁷Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.

⁸Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;

⁹Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;

¹⁰Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;

¹¹Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;

¹²Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.

¹³Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.

¹⁴Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:

¹⁵Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.

¹⁶Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.

¹⁷Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.

¹⁸De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;

¹⁹Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.

²⁰Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.

²¹Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;

²²Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.

²³Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.

²⁴Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.

²⁵Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.

²⁶Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.

²⁷De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.

²⁸Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.

²⁹Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.

³⁰Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.

³¹Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.

³²Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;

³³Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.

³⁴Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;

³⁵Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;

³⁶Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.

³⁷Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.

³⁸Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.

³⁹Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.

⁴⁰De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.

⁴¹Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.

⁴²Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.

⁴³Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;

⁴⁴Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;

⁴⁵På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.