Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Psaltaren 119 Bible Online

Psaltaren 119 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Psaltaren 119

¹Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.

²Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.

³Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.

⁴Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.

⁵O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.

⁶När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.

⁷Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.

⁸Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.

⁹Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.

¹⁰Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.

¹¹Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.

¹²Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.

¹³Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.

¹⁴Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.

¹⁵Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.

¹⁶Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.

¹⁷Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.

¹⁸Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.

¹⁹Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.

²⁰Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.

²¹Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.

²²Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.

²³Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.

²⁴Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.

²⁵Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.

²⁶Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.

²⁷Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.

²⁸Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.

²⁹Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.

³⁰Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.

³¹Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.

³²När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.

³³Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.

³⁴Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.

³⁵För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.

³⁶Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.

³⁷Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.

³⁸Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.

³⁹Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.

⁴⁰Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.

⁴¹Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;

⁴²Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.

⁴³Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.

⁴⁴Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.

⁴⁵Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.

⁴⁶Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;

⁴⁷Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;

⁴⁸Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.

⁴⁹Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.

⁵⁰Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.

⁵¹De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.

⁵²Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.

⁵³Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.

⁵⁴Dine rätter äro min visa i mino huse.

⁵⁵Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.

⁵⁶Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.

⁵⁷Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.

⁵⁸Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.

⁵⁹Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.

⁶⁰Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.

⁶¹De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.

⁶²Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.

⁶³Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.

⁶⁴Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.

⁶⁵Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.

⁶⁶Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.

⁶⁷Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.

⁶⁸Du äst mild och god; lär mig dina rätter.

⁶⁹De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.

⁷⁰Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.

⁷¹Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.

⁷²Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.

⁷³Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.

⁷⁴De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.

⁷⁵Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.

⁷⁶Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.

⁷⁷Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.

⁷⁸Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.

⁷⁹Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.

⁸⁰Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.

⁸¹Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.

⁸²Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?

⁸³Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.

⁸⁴Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?

⁸⁵De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.

⁸⁶Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.

⁸⁷De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.

⁸⁸Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.

⁸⁹Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.

⁹⁰Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.

⁹¹Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.

⁹²Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.

⁹³Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.

⁹⁴Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.

⁹⁵De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,

⁹⁶Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.

⁹⁷Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.

⁹⁸Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.

⁹⁹Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.

¹⁰⁰Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.

¹⁰¹Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.

¹⁰²Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.

¹⁰³Din ord äro minom mun sötare än hannog.

¹⁰⁴Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.

¹⁰⁵Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.

¹⁰⁶Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.

¹⁰⁷Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.

¹⁰⁸Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.

¹⁰⁹Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.

¹¹⁰De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.

¹¹¹Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.

¹¹²Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.

¹¹³Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.

¹¹⁴Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.

¹¹⁵Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.

¹¹⁶Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.

¹¹⁷Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.

¹¹⁸Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.

¹¹⁹Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.

¹²⁰Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.

¹²¹Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.

¹²²Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.

¹²³Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.

¹²⁴Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.

¹²⁵Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.

¹²⁶Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.

¹²⁷Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.

¹²⁸Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.

¹²⁹Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.

¹³⁰När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.

¹³¹Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.

¹³²Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.

¹³³Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.

¹³⁴Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.

¹³⁵Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.

¹³⁶Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.

¹³⁷Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.

¹³⁸Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.

¹³⁹Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.

¹⁴⁰Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.

¹⁴¹Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.

¹⁴²Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

¹⁴³Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.

¹⁴⁴Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.

¹⁴⁵Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.

¹⁴⁶Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.

¹⁴⁷Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.

¹⁴⁸Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.

¹⁴⁹Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.

¹⁵⁰Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.

¹⁵¹Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.

¹⁵²Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.

¹⁵³Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.

¹⁵⁴Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.

¹⁵⁵Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.

¹⁵⁶Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.

¹⁵⁷Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.

¹⁵⁸Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.

¹⁵⁹Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.

¹⁶⁰Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.

¹⁶¹Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.

¹⁶²Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.

¹⁶³Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.

¹⁶⁴Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.

¹⁶⁵Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.

¹⁶⁶Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.

¹⁶⁷Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.

¹⁶⁸Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.

¹⁶⁹Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.

¹⁷⁰Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.

¹⁷¹Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.

¹⁷²Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.

¹⁷³Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.

¹⁷⁴Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.

¹⁷⁵Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.

¹⁷⁶Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.