Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Psaltaren 139 Bible Online

Psaltaren 139 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Psaltaren 139

¹En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.

²Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.

³Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.

⁴Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.

⁵Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.

⁶Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.

⁷Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?

⁸Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der.

⁹Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,

¹⁰Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.

¹¹Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.

¹²Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.

¹³Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.

¹⁴Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.

¹⁵Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.

¹⁶Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.

¹⁷Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!

¹⁸Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.

¹⁹Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.

²⁰Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.

²¹Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.

²²Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.

²³Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;

²⁴Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.