Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Psaltaren 39 Bible Online

Psaltaren 39 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Psaltaren 39

¹En Psalm Davids, till att föresjunga för Jeduthun.

²Jag hafver satt mig före, jag vill taga mig vara, att jag icke syndar med mine tungo; jag vill hålla min mun tillbaka såsom med bett; efter jag så måste se den ogudaktiga för mig.

³Jag är tystnad och stilla vorden, och tiger om glädjena; och måste fräta mina sorg i mig.

⁴Mitt hjerta är brinnande i mig, och när jag tänker deruppå, varder jag upptänd; jag talar med mine tungo.

⁵Men, Herre, lär mig dock, att det måste få en ända med mig, och mitt lif ett mål hafva, och jag hädan måste.

⁶Si, mine dagar äro en tvärhand för dig, och mitt lif är såsom intet för dig. Huru platt intet äro alla menniskor, de dock så säkre lefva. Sela.

⁷De gå bort såsom en skugge, och göra sig mycken onyttig oro; de samka tillhopa, och veta icke ho det få skall.

⁸Nu, Herre, vid hvad skall jag trösta mig? Uppå dig hoppas jag.

⁹Fräls mig ifrån alla mina synder, och låt mig icke dem galnom till spott varda.

¹⁰Jag vill tiga, och icke upplåta min mun; du skall väl görat.

¹¹Vänd dina plågo ifrå mig; ty jag är försmäktad för dine hands straff.

¹²När du en tuktar för syndenes skull, så varder hans fägring förtärd såsom af mal. Ack! huru platt intet äro dock alla menniskor. Sela.

¹³Hör mina bön, Herre, och förnim mitt ropande, och tig icke öfver mina tårar; ty jag är en främling för dig, och en gäst såsom alle mine fäder. Håll upp af mig, att jag vederqvicker mig, förr än jag bortfar, och är icke mer här.