Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Psaltaren 44 Bible Online

Psaltaren 44 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Psaltaren 44

¹En undervisning Korah barnas, till att föresjunga.

²Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

³Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

⁴Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

⁵Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

⁶Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

⁷Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

⁸Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

⁹Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. Sela.

¹⁰Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

¹¹Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

¹²Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

¹³Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

¹⁴Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

¹⁵Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

¹⁶Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

¹⁷Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

¹⁸Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

¹⁹Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

²⁰Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

²¹Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

²²Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

²³Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

²⁴Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

²⁵Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

²⁶Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena. Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.