Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Psaltaren 57 Bible Online

Psaltaren 57 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Psaltaren 57

¹Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då han för Saul flydde in i kulona.

²Gud, var mig nådelig, var mig nådelig; ty uppå dig tröstar min själ, och under dina vingars skugga hafver jag tillflykt, tilldess att det onda går öfver.

³Jag ropar till Gud, den Aldrahögsta; till Gud, den på min jämmer en ända gör.

⁴Han sänder af himmelen, och hjelper mig ifrå mina förtryckares försmädelse. Sela. Gud sänder sina godhet och trohet.

⁵Jag ligger med mine själ ibland lejon. Menniskors barn äro lågar; deras tänder äro spjut och pilar, och deras tungor skarp svärd.

⁶Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och dina äro öfver alla verldena.

⁷De ställa för min gång nät, och nedertrycka mina själ; de grafva för mig ena grop, och falla sjelfve deruti. Sela.

⁸Mitt hjerta är redo, Gud, mitt hjerta är redo, att jag skall sjunga och lofva.

⁹Vaka upp, min ära, vaka upp, psaltare och harpor; bittida vill jag uppvaka.

¹⁰Herre, jag vill tacka dig ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland Hedningarna.

¹¹Ty din godhet är så vidt som himmelen är, och din sannfärdighet så vidt som skyarna gå. Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din ära öfver alla verldena.