Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Psaltaren 66 Bible Online

Psaltaren 66 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Psaltaren 66

¹En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.

²Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.

³Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.

⁴All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. Sela.

⁵Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.

⁶Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.

⁷Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. Sela.

⁸Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;

⁹Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.

¹⁰Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.

¹¹Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.

¹²Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.

¹³Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;

¹⁴Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.

¹⁵Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. Sela.

¹⁶Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.

¹⁷Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.

¹⁸Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.

¹⁹Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.

²⁰Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.