Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Psaltaren 68 Bible Online

Psaltaren 68 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Psaltaren 68

¹En Psalmvisa Davids, till att föresjunga.

²Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.

³Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.

⁴Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.

⁵Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.

⁶Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;

⁷En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.

⁸Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; Sela.

⁹Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.

¹⁰Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;

¹¹Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.

¹²Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.

¹³Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.

¹⁴När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.

¹⁵När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.

¹⁶Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.

¹⁷Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.

¹⁸Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.

¹⁹Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.

²⁰Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. Sela.

²¹Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.

²²Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.

²³Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.

²⁴Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.

²⁵Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.

²⁶De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.

²⁷Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.

²⁸Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.

²⁹Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.

³⁰För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.

³¹Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.

³²De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.

³³I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. Sela.

³⁴Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.

³⁵Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn. Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.