Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Ordspråksboken 1 Bible Online

Ordspråksboken 1 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Ordspråksboken 1

¹Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;

²Till att deraf lära vishet och tukt;

³Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;

⁴Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.

⁵Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;

⁶Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.

⁷Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.

⁸Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;

⁹Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.

¹⁰Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;

¹¹Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;

¹²Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara;

¹³Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;

¹⁴Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.

¹⁵Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.

¹⁶Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.

¹⁷Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;

¹⁸Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.

¹⁹Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.

²⁰Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.

²¹Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:

²²Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?

²³Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.

²⁴Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;

²⁵Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;

²⁶Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;

²⁷När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.

²⁸Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;

²⁹Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;

³⁰Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.

³¹Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;

³²Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.

³³Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.