Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Ordspråksboken 11 Bible Online

Ordspråksboken 11 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Ordspråksboken 11

¹Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.

²Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.

³Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.

⁴Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.

⁵Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.

⁶De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.

⁷När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.

⁸Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.

⁹Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.

¹⁰En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.

¹¹Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.

¹²Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.

¹³En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.

¹⁴Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.

¹⁵Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.

¹⁶Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.

¹⁷En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.

¹⁸De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.

¹⁹Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.

²⁰Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.

²¹Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.

²²En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.

²³De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.

²⁴Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.

²⁵Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.

²⁶Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.

²⁷Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.

²⁸Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.

²⁹Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.

³⁰Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.

³¹Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?