Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Ordspråksboken 14 Bible Online

Ordspråksboken 14 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Ordspråksboken 14

¹Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.

²Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.

³Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.

⁴Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.

⁵Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.

⁶Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.

⁷Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.

⁸Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.

⁹De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.

¹⁰När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.

¹¹De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.

¹²Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.

¹³Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.

¹⁴Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.

¹⁵En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.

¹⁶En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.

¹⁷En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.

¹⁸De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.

¹⁹De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.

²⁰En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.

²¹Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.

²²De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.

²³Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.

²⁴Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.

²⁵Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.

²⁶Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.

²⁷Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.

²⁸Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.

²⁹Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.

³⁰Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.

³¹Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.

³²Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.

³³Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.

³⁴Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.

³⁵En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.