Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Ordspråksboken 17 Bible Online

Ordspråksboken 17 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Ordspråksboken 17

¹En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.

²En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.

³Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.

⁴En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.

⁵Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.

⁶De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.

⁷Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.

⁸Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.

⁹Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.

¹⁰Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.

¹¹Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.

¹²Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.

¹³Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.

¹⁴Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.

¹⁵Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.

¹⁶Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?

¹⁷En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.

¹⁸Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.

¹⁹Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.

²⁰Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.

²¹En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.

²²Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.

²³Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.

²⁴En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.

²⁵En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.

²⁶Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.

²⁷En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.

²⁸Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.