Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Ordspråksboken 21 Bible Online

Ordspråksboken 21 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Ordspråksboken 21

¹Konungens hjerta är uti Herrans hand, såsom vattubäcker; och han böjer det hvart han vill.

²Hvar och en tycker sin väg rättan vara; men Herren allena gör hjertan viss.

³Göra väl och rätt är Herranom kärare än offer.

⁴Högfärdig ögon, och ett stolt sinne, och de ogudaktigas lykta, är synd.

⁵En idogs mans anslag draga in ymnoghet; men den som allt för hastig är, han varder fattig.

⁶Den som en skatt samkar med lögn, honom skall fela; och han skall falla ibland dem som döden söka.

⁷De ogudaktigas röfvande skall förskräcka dem; ty de ville icke göra hvad rätt var.

⁸Den en främmande väg går, han är vrångvis; men den som går i sine befallning, hans verk är rätt.

⁹Bättre är bo uti en vrå på taket, än med en trätosam qvinna uti ett stort hus.

¹⁰Dens ogudaktigas själ önskar ondt, och unnar sinom nästa intet godt.

¹¹När bespottaren straffad varder, varda de fåkunnige vise; och när man underviser en visan, så varder han förnuftig.

¹²En rättfärdig håller sig visliga emot dens ogudaktigas hus; men de ogudaktige tänka till att göra skada.

¹³Den som tillstoppar sin öron för dens fattigas rop, han skall ock ropa, och intet hörd varda.

¹⁴En hemlig gåfva stillar vrede, och en skänk i skötet aldrastörsta ogunst.

¹⁵Det är dem rättfärdiga en glädje, att göra det rätt är; men fruktan blifver dem som illa göra.

¹⁶En menniska, som ifrå klokhetenes väg, hon skall blifva uti de dödas hop.

¹⁷Den som gerna lefver i vällust, han skall blifva fattig; och den der vin och oljo älskar, han varder icke rik.

¹⁸Den ogudaktige måste i dens rättfärdigas stad utgifven varda, och föraktaren för de fromma.

¹⁹Bättre är att bo uti ett öde land, än när en trätosamma och ensinnada qvinno.

²⁰Uti dens visas hus är en lustig skatt, och olja; men en dåre förtärer det.

²¹Den som far efter barmhertighet och godhet, han finner lif, barmhertighet och äro.

²²En vis man vinner de starkas stad, och omstörter hans magt genom hans säkerhet.

²³Den sin mun och tungo bevarar, han bevarar sina själ för ångest.

²⁴Den som stolt och öfverdådig är, han kallas en lösaktig menniska, den i vredene stolthet bevisar.

²⁵Den late dör öfver sine önsko; ty hans händer vilja intet göra.

²⁶Han önskar dagliga; men den rättfärdige gifver, och nekar intet.

²⁷De ogudaktigas offer är en styggelse; ty det varder i synd offradt.

²⁸Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men den som höra gitter, honom låter man ock tala igen.

²⁹Den ogudaktige löper igenom med hufvudet; men den der from är, hans väg blifver beståndandes.

³⁰Ingen vishet, intet förstånd, ingen konst hjelper emot Herran.

³¹Hästar varda tillredde till stridsdagen; men segren kommer af Herranom.