Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Ordspråksboken 23 Bible Online

Ordspråksboken 23 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Ordspråksboken 23

¹När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder;

²Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet.

³Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd.

⁴Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder.

⁵Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen.

⁶Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat;

⁷Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig.

⁸Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.

⁹Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.

¹⁰För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;

¹¹Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.

¹²Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.

¹³Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.

¹⁴Du slår honom med ris; men du friar hans själ ifrå helvetet.

¹⁵Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;

¹⁶Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.

¹⁷Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan.

¹⁸Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.

¹⁹Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.

²⁰Var icke ibland drinkare och slösare;

²¹Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära.

²²Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.

²³Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd.

²⁴Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.

²⁵Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.

²⁶Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.

²⁷Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.

²⁸Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.

²⁹Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?

³⁰Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.

³¹Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;

³²Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.

³³Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;

³⁴Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.

³⁵De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?