Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Ordspråksboken 27 Bible Online

Ordspråksboken 27 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Ordspråksboken 27

¹Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.

²Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.

³Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.

⁴Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?

⁵Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.

⁶Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.

⁷En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.

⁸Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.

⁹Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.

¹⁰Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.

¹¹Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.

¹²En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.

¹³Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.

¹⁴Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.

¹⁵En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.

¹⁶Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.

¹⁷En knif hvetter den andra, och en man den andra.

¹⁸Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.

¹⁹Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.

²⁰Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt.

²¹En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.

²²Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.

²³Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;

²⁴Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.

²⁵Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.

²⁶Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.

²⁷Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.