Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Ordspråksboken 28 Bible Online

Ordspråksboken 28 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Ordspråksboken 28

¹Den ogudaktige flyr, och ingen jagar honom; men den rättfardige är frimodig, såsom ett ungt lejon.

²För landsens synders skull varda många förvandlingar i Förstadömen; men för deras skull, som förståndige och förnuftige äro, blifva de länge.

³En armling, som de fattiga oförrättar, är såsom väta, den fruktena förderfvar.

⁴De som lagen öfvergifva, lofva den ogudaktiga; men de som bevara lagen, äro dem ogunstige.

⁵Onde menniskor akta intet uppå rätt; men de som efter Herran fråga, de akta uppå all ting.

⁶Bättre är en fattig, den i sine fromhet vandrar, än en rik man, den i vrångom vägom går.

⁷Den der lagen bevarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader.

⁸Den sitt gods förmerar med ocker och vinning, han församlar det dem fattigom till nytto.

⁹Den sitt öra afvänder till att höra lagen, hans bön är en styggelse.

¹⁰Den som de fromma förförer in uppå en ond väg, han varder i sina grop fallandes; men de fromme skola det goda ärfva.

¹¹En rik man tycker, att han är vis; men en fattig förståndig märker honom.

¹²När de rättfärdige hafva öfverhandena, så går det ganska väl till; men när ogudaktige uppkomma, så varder en omvändning i folkena.

¹³Den sina missgerning nekar, honom varder icke väl gångandes; men den henne bekänner och öfvergifver, han skall få barmhertighet.

¹⁴Säll är den som städse fruktar; men den som halsstyf är, han faller i olycko.

¹⁵En ogudaktig, som öfver ett fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon, och en girig björn.

¹⁶När en Förste utan förstånd är, så sker mycken orätt; men den der girighet hatar, han skall länge lefva.

¹⁷En menniska, som uppå ens själs blod orätt gör, han varder icke behållen, det han än i kulona fore.

¹⁸Den der i fromhet vandrar, han blifver vid sig; men den en ond väg går, han måste engång falla.

¹⁹Den sin åker brukar, han skall få bröd nog; men den der far efter att gå fåfäng, han skall få fattigdom nog.

²⁰En trofast man varder mycket välsignad; men den der fiker efter att varda rik, han skall icke oskyldig blifva.

²¹Anse personen är icke godt; ty han gjorde väl illa för ett stycke bröd.

²²Den som hastar efter rikedom, och är nidsk, han vet icke, att honom skall nöd uppåkomma.

²³Den ena mennisko straffar, han skall sedan ynnest finna, mer än den der smekrar.

²⁴Den som tager ifrå fader eller moder, och säger: Det är icke synd; han är förderfvarens stallbroder.

²⁵En högmodig man uppväcker träto; men den som förlåter sig uppå Herran, han varder fet.

²⁶Den sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre; men den som går med vishet, han skall friad varda.

²⁷Den som den fattiga gifver, honom skall intet fattas; men den som sin ögon afvänder, med honom skall det fast tillbakagå.

²⁸När de ogudaktige uppkomma, så förgömmer sig folket; men när de förgås, så varda de rättfärdige månge.