Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Ordspråksboken 30 Bible Online

Ordspråksboken 30 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Ordspråksboken 30

¹Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.

²Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.

³Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.

⁴Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?

⁵All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.

⁶Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.

⁷Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:

⁸Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.

⁹Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.

¹⁰Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.

¹¹Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;

¹²Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;

¹³Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;

¹⁴Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.

¹⁵Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:

¹⁶Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog.

¹⁷Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.

¹⁸Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:

¹⁹Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.

²⁰Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.

²¹Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:

²²En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;

²³En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.

²⁴Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:

²⁵Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;

²⁶Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;

²⁷Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;

²⁸Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.

²⁹Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:

³⁰Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;

³¹En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.

³²Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.

³³Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.