Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Ordspråksboken 31 Bible Online

Ordspråksboken 31 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Ordspråksboken 31

¹Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.

²Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.

³Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.

⁴O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;

⁵Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.

⁶Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;

⁷Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.

⁸Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.

⁹Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.

¹⁰Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.

¹¹Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.

¹²Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.

¹³Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.

¹⁴Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.

¹⁵Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.

¹⁶Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.

¹⁷Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.

¹⁸Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.

¹⁹Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.

²⁰Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.

²¹Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.

²²Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.

²³Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.

²⁴Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.

²⁵Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.

²⁶Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.

²⁷Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.

²⁸Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.

²⁹Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.

³⁰Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.

³¹Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.