Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Ordspråksboken 6 Bible Online

Ordspråksboken 6 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Ordspråksboken 6

¹Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;

²Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.

³Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.

⁴Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.

⁵Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.

⁶Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.

⁷Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,

⁸Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.

⁹Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?

¹⁰Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;

¹¹Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.

¹²En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;

¹³Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;

¹⁴Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.

¹⁵Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.

¹⁶Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:

¹⁷Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;

¹⁸Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;

¹⁹Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.

²⁰Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.

²¹Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;

²²När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.

²³Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;

²⁴På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.

²⁵Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.

²⁶Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.

²⁷Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?

²⁸Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?

²⁹Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.

³⁰Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;

³¹Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.

³²Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.

³³Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.

³⁴Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;

³⁵Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.