Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Ordspråksboken 8 Bible Online

Ordspråksboken 8 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Ordspråksboken 8

¹Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

²Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

³Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

⁴O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

⁵Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

⁶Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

⁷Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

⁸All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

⁹De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

¹⁰Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

¹¹Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

¹²Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

¹³Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

¹⁴Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

¹⁵Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

¹⁶Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

¹⁷Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

¹⁸Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

¹⁹Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

²⁰Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

²¹Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

²²Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

²³Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

²⁴Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

²⁵Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

²⁶Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

²⁷Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

²⁸Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

²⁹Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

³⁰Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

³¹Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

³²Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

³³Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

³⁴Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

³⁵Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

³⁶Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.