Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Predikaren 10 Bible Online

Predikaren 10 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Predikaren 10

¹Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.

²Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.

³Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.

⁴Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.

⁵Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;

⁶Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.

⁷Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.

⁸Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.

⁹Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.

¹⁰Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.

¹¹En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.

¹²De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.

¹³Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.

¹⁴En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?

¹⁵De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.

¹⁶Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.

¹⁷Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.

¹⁸Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.

¹⁹Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.

²⁰Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.