Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Jesaja 10 Bible Online

Jesaja 10 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Jesaja 10

¹Ve dem Skriftlärdom, som orätt lag göra, och vrångan dom skrifva;

²På det de skola vränga dens fattigas sak, och bruka våld uti de eländas rätt i mitt folk; så att enkor måste vara deras rof, och de faderlöse deras byte.

³Hvad viljen I göra på hemsökningenes och olyckones dag, den fjerran efter kommer? Till hvem viljen I fly om hjelp? Och hvar viljen I låta edra äro;

⁴Att hon icke under de fångna böjd varder, och ibland slagna faller? Uti allt detta är hans vrede icke stillad; hans hand är ännu uträckt.

⁵Ack! ve Assur, den mine vredes ris, och deras hand mine grymhets staf är.

⁶Jag vill sända honom emot ett skrymtaktigt folk, och gifva honom befallning emot mine vredes folk, att han det skinna och utbyta skall, och förtrampa det såsom träck på gatone;

⁷Ändock han det så icke menar, och hans hjerta så icke tänker; utan hans hjerta står till att förderfva och utrota mång folk;

⁸Ty han säger: Äro icke mine Förstar allesammans Konungar?

⁹Är icke Calno såsom Charchemis? Är icke Hamath såsom Arphad? Är icke Samarien såsom Damascus?

¹⁰Såsom min hand funnit hafver afgudarnas Konungarike; ändock deras afgudar starkare voro, än de i Jerusalem och Samarien äro;

¹¹Skulle jag icke göra Jerusalem och dess afgudom, såsom jag Samarien och dess afgudom gjort hafver?

¹²Men när Herren hafver all sin verk uträttat på Zions berg och i Jerusalem, så vill jag hemsöka den högmodiga Konungens frukt af Assyrien, och hans högfärdiga ögons prål;

¹³Derföre, att han säger: Jag hafver uträttat det med mina händers kraft och igenom mina vishet; ty jag är klok. Jag hafver annorlunda delat landen, och deras ägodelar röfvat, och såsom en väldig slagit deras inbyggare till jordena;

¹⁴Och min hand hafver funnit folken, lika som ett hönonäste, så att jag hafver all land tillhopasamlat, lika som man församlar ägg, som öfvergifne äro; der ingen ena fjäder rörer, eller upplåter sitt näf, eller korrar.

¹⁵Kan ock en yxe berömma sig emot honom, som hugger med henne; eller en såg trugas emot honom, som drager henne? Såsom den sig berömma kan, den en käpp bär, och upplyfter och bär honom så lätteliga, som han intet trä vore.

¹⁶Derföre skall Herren, Herren Zebaoth sända en magerhet ibland hans feta, och skall upptända hans härlighet, att hon skall brinna såsom en eld.

¹⁷Och Israels ljus skall varda en eld, och hans helige skall varda en låge; och skall upptända och förtära hans törne och tistlar på en dag.

¹⁸Och hans skogs och marks härlighet skall till intet blifva både själ och kropp, och skall förgås och försvinna;

¹⁹Så att hans skogs återlefda trä måga räknad varda, att ett barn må uppskrifva dem.

²⁰På den tiden skola de igenlefde i Israel, och de som af Jacobs hus behållne blifva, icke mer förlåta sig uppå honom, som dem slår; utan skola förlåta sig uppå Herran, den Heliga i Israel, uti sanning.

²¹De igenlefde skola omvända sig, ja de igenlefde i Jacob, till Gud den starka.

²²Ty om ditt folk, o Israel, är lika som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde af dem omvände varda; ty då förderfvet stilladt varder, så skall öfversvinnande stor rättfärdighet komma.

²³Ty Herren, Herren Zebaoth skall låta gå ett förderf; men han stillar det dock i hela landena.

²⁴Derföre säger Herren, Herren Zebaoth: Frukta dig icke, mitt folk, som i Zion bor, för Assur; han skall slå dig med ris, och upplyfta sin staf emot dig, såsom uti Egypten.

²⁵Ty efter en ganska liten tid skall ogunsten och min vrede öfver deras odygd få en ända.

²⁶Då skall Herren Zebaoth uppväcka en gissel öfver dem, lika som uti Midians slagtning på det hälleberget Oreb; och skall upphäfva sin staf, den han på hafvet brukade, lika som uti Egypten.

²⁷På den tiden skall hans börda bortvika ifrå dina skuldror, och hans ok ifrå dinom hals; ty oket skall förruttna af fetma.

²⁸Han kommer till Ajath, han drager igenom Migron; han mönstrar sin här i Michmas.

²⁹De draga framom vårt lägre Geba; Rama förskräckes; Gibeath Sauls flyr.

³⁰Du dotter Gallim, ropa högt; se till, du Laisa, du elända Anathoth.

³¹Madmena viker undan; de borgare i Gebim löpa sin kos.

³²Man blifver tilläfventyrs en dag i Nob, så skall han vända sina hand till dottrenes Zions berg, och emot den högen Jerusalem.

³³Men si, Herren, Herren Zebaoth skall afhugga qvistarna med magt, och afstäcka det högt står, så att de höge skola förnedrade varda.

³⁴Och den tjocke skogen skall med jern omkullhuggen varda, och Libanon skall falla genom den mägtiga.