Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 3 Moseboken 19 Bible Online

3 Moseboken 19 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

3 Moseboken 19

¹Och Herren talade med Mose, och sade:

²Tala med hela menighetene af Israels barn, och säg till dem: I skolen vara helige; ty jag är helig, Herren edar Gud.

³Hvar och en frukte sina moder, och sin fader. Håller mina helgedagar; ty jag är Herren edar Gud.

⁴I skolen icke vända eder till afgudar, och skolen icke göra eder gjutna gudar; ty jag är Herren edar Gud.

⁵Och när I viljen göra Herranom tackoffer, så skolen I offra det, att det må vara honom täckt;

⁶Och skolen det äta på samma dagen, då I offren det, och på den andra dagen. Hvad qvart blifver till tredje dagen, det skall man bränna upp i eld.

⁷Äter der någor af på tredje dagen, så är han en styggelse, och varder icke tacknämlig;

⁸Och den samme ätaren skall bära sin missgerning, att han Herrans helgedom hafver ohelgat; och den själen skall utrotad varda utu sitt folk.

⁹När du uppskär af ditt land, skall du icke skära intill ändan allt omkring, och icke noga allt afhemta.

¹⁰Sammalunda skall du ej heller noga berga din vingård, eller upphemta de affallna bären; utan skall det blifva låta för de fattiga och främlingar: ty jag är Herren edar Gud.

¹¹I skolen icke stjäla eller ljuga, eller handla falskeliga den ene med den andra.

¹²I skolen icke svärja falskt vid mitt Namn, och ohelga dins Guds Namn; ty jag är Herren.

¹³Du skall icke göra dinom nästa orätt, eller röfva honom. Din dagakarls lön skall icke blifva när dig intill morgonen.

¹⁴Du skall icke banna dem döfva. Du skall icke sätta för den blinda något der han kan stöta sig uppå; utan du skall frukta din Gud; ty jag är Herren.

¹⁵I skolen icke handla orätt i dome, och skall icke skona dem ringa, och icke ära den mägtiga; utan skall döma dinom nästa rätt.

¹⁶Du skall icke vara en bakdantare ibland ditt folk. Du skall ock icke stå emot dins nästas blod; ty jag är Herren.

¹⁷Du skall icke hata din broder i dino hjerta; utan du skall straffa din nästa, på det du icke skall lida skuld för hans skull.

¹⁸Du skall icke hämnas, och icke behålla någon ovilja emot dins folks barn. Du skall älska din nästa såsom dig sjelfvan; ty jag är Herren.

¹⁹Mina stadgar skolen I hålla, att du icke låter din boskap hafva beblandning med annor djur; och icke sår din åker med blandad säd; och att ingen klädnad kommer på dig, som af ull och lin tillhopa kommen är.

²⁰Om en man ligger när ena qvinno, och beblandar sig med henne, och hon är en trälinna, och är af enom androm kränkt, dock är icke löst, eller frihet fått hafver, det skall straffadt varda; men icke skola de dö; ty hon hafver icke varit fri.

²¹Men han skall frambära Herranom för sina skuld en vädur till skuldoffer, inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.

²²Och Presten skall försona honom med skuldoffret för Herranom, för den synd, som han gjort hafver; så varder honom Gud nådelig öfver hans synd, som han gjort hafver.

²³När I kommen i landet, och planteren allahanda trä, der man af äter, skolen I afskära deras förhud med deras frukt; i tre år skolen I hålla dem för oomskorna, så att I icke äten dem.

²⁴Men i fjerde årena skall all deras frukt vara helgad och prisad Herranom.

²⁵I femte årena skolen I äta fruktena, och samla henne in; ty jag är Herren edar Gud.

²⁶I skolen intet äta med blod. I skolen icke akte på foglarop; eller välja några dagar.

²⁷I skolen icke skära någon plätt på edart hufvud, och icke allstinges raka edart skägg af.

²⁸I skolen icke skära något märke på edar kropp öfver en dödan; eller skrifva bokstäfver på eder; ty jag är Herren.

²⁹Du skall icke hålla dina dotter till boleri; på det att landet icke skall bedrifva boleri, och varda fullt med laster.

³⁰Håller mina helgedagar, och frukter för min helgedom; ty Jag är Herren.

³¹I skolen icke vända eder till spåmän, och fråger intet af de tecknatydare, att I icke varden orenade på dem; ty jag är Herren edar Gud.

³²För ett grått hufvud skall du uppstå, och ära de gamla; ty du skall frukta din Gud; ty jag är Herren.

³³Om en främling varder boendes när eder i edro lande, den skolen I icke öfverfalla.

³⁴Han skall bo när eder såsom en inländsk ibland eder; och du skall älskan såsom dig sjelfvan; förty I voren ock främlingar i Egypti lande. Jag är Herren edar Gud.

³⁵I skolen intet olika handla, i dom, med aln, med vigt, med mått.

³⁶Rätt våg, rätt pund, rätt skäppa, rätt kanna skall vara när eder; ty jag är Herren edar Gud, som hafver fört eder utur Egypti land;

³⁷Att I skolen hålla och göra alla mina stadgar, och alla mina rätter; ty jag är Herren.