Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Amos 5 Bible Online

Amos 5 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Amos 5

¹Hörer, I af Israels hus, detta ordet: ty jag måste göra denna klagovisona öfver eder.

²Jungfrun Israel är fallen, så att hon intet mer uppstå kan; hon är stött neder till jordena, och ingen är som upphjelper henne.

³Ty så säger Herren Herren: Den staden, der tusende utgå, der skola icke utan hundrade qvar blifva i och der hundrade utgå, skola icke utan tio igen behållne blifva i Israels bus.

⁴Derföre, så säger Herren till Israels hus: Söker mig, så skolen I lefva.

⁵Söker icke BethEl, och kommer intet till Gilgal, och går icke till BerSeba; förty Gilgal, skall varda fånget bortfördt, och BethEl skall i jämmer komma.

⁶Söker Herran, så skolen I lefva, på det i Josephs huse icke uppågå skall en eld, hvilken förtärer, och icke utsläckas kan uti BethEl.

⁷I som förvänden rätten uti malört, och stöten rättvisona neder till jordena;

⁸Han gör sjustjernorna och Orion han gör af mörkret morgonen, och af dagen mörka nattena; han kallar vattnet i hafvena, och gjuter det uppå jordenes krets; han heter Herren;

⁹Den der en förstöring beställer öfver den starka, och låter komma en förstöring öfver den fasta staden.

¹⁰Men de äro honom gramse, som dem uppenbara straffar, och hafva en styggelse vid den som helsosamt lärer.

¹¹Derföre, efter I undertrycken den fattiga, och tagen korn af honom i storom bördom, så skolen I icke bo uti husomen, som I af huggen sten uppbyggt hafven, och icke dricka det vin, som I uti de sköna vingårdar planterat hafven.

¹²Ty jag vet edor öfverträdelse, den mycken är, och edra synder, de der starka äro; huru I trängen de rättfärdiga, och tagen gåfvor, och undertrycken de fattiga i domenom.

¹³Derföre måste den kloke tiga på den tiden; ty det är en ond tid.

¹⁴Söker det goda, och icke det onda, på det I lefva mågen; så skall Herren Gud Zebaoth vara med eder, såsom I berömmen.

¹⁵Hater det onda, och älsker det goda; skaffer rätt i portenom; så skall Herren Gud Zebaoth vara nådelig öfver de igenlefda i Joseph.

¹⁶Derföre, så säger Herren Gud Zebaoth, Herren: Det skall varda klagogråt på alla gator, och på alla vägar skall man säga: Ack ve, ack ve! Och man skall kalla åkermannen till sorg, och till klagogråt den der gråta kan.

¹⁷Uti alla, vingårdar skall klagogråt vara; ty jag vill fara fram ibland eder, säger Herren.

¹⁸Ve dem som begära Herrans dag! Hvad skall han eder? Ty Herrans dag är ett mörker, och icke ljus;

¹⁹Lika som då någor flydde för ett lejon, och honom mötte en björn; och lika som någor in uti ett hus komme, och ledde sig med handene utmed väggene, och en orm stunge honom.

²⁰Ty Herrans dag skall ju vara mörk, och icke ljus; skum, och icke klar?

²¹Jag är edrom högtidom gramse, och föraktar dem, och kan icke lida edart rökoffer uti edra församlingar.

²²Och om I mig än offraden bränneoffer och spisoffer, så hafver jag dock ingen lust dertill; så orkar jag ock icke se edart feta tackoffer.

²³Haf bort dina visors buller ifrå mig; ty jag orkar icke höra ditt psaltarespel.

²⁴Men rätten skall uppenbarad varda lika som vatten, och rättvisan såsom en stark flod.

²⁵Hafven I, af Israels hus, ock offrat mig slagtoffer och spisoffer i öknene, i fyratio år långt? Ja, skönliga.

²⁶I bären edars Molochs hyddor, och edra afgudars beläte, och edra gudars stjerno, som eder sjelfve gjort haden.

²⁷Så skall jag låta föra eder hädan bort till Damascus, säger Herren, som Gud Zebaoth heter.