Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 4 Moseboken 15 Bible Online

4 Moseboken 15 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

4 Moseboken 15

¹Och Herren talade med Mose, och sade:

²Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti det land, der I uti bo skolen, det jag eder gifva skall;

³Och viljen göra Herranom offer, vare sig bränneoffer, eller ett offer af ett besynnerligit löfte, eller ett friviljeoffer, eller edor högtidsoffer; på det I skolen göra Herranom en söt lukt, af fä eller får;

⁴Hvilken nu Herranom sina gåfvo offra vill, han skall göra till ett spisoffer en tiung semlomjöl, blandadt med oljo; en fjerding af ett hin;

⁵Och vin till drickoffer, sammalunda en fjerding af ett hin till bränneoffer eller eljest till ett offer, der ett lamb offradt varder.

⁶Men der en vädur varder offrad, skall du göra spisoffret två tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, en tridiung af ett hin;

⁷Och vin till drickoffer, ock en tridiung af ett hin; det skall du offra Herranom till en söt lukt.

⁸Men vill du göra en stut till bränneoffer, eller till ett besynnerligit löfteoffer, eller till tackoffer Herranom;

⁹Så skall du till stuten göra ett spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, ett halft hin;

¹⁰Och vin till drickoffer, sammalunda ett halft hin. Detta är ett offer Herranom till en söt lukt.

¹¹Alltså skall du göra med en stut, med enom vädur, med ett får, af lambom och getom;

¹²Derefter som talet är af dessa offren, derefter skall ock talet vara till spisoffret och drickoffret.

¹³Den som en inländsker är, han skall detta göra, på det han må göra Herranom ett offer till en söt lukt.

¹⁴Och om en främling bor när eder, eller ibland eder när edra fränder är, och vill göra Herranom ett offer till en söt lukt; han skall göra såsom de göra.

¹⁵Hela menighetene skall vara en stadge, både eder och främlingomen. En evig stadge skall det vara edrom efterkommandom, att för Herranom skall en främling vara såsom I.

¹⁶En lag, en rätt skall vara eder och främlingenom, som bor när eder.

¹⁷Och Herren talade med Mose, och sade:

¹⁸Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti landet, dit jag eder införa skall;

¹⁹Att I äten af landsens bröd, skolen I gifva Herranom ett häfoffer;

²⁰Nämliga af edars degs förstling skolen I gifva ena kako till häfoffer, såsom I gifven häfoffer af ladone.

²¹Så skolen I ock gifva Herranom förstling af edar deg till häfoffer, med edra efterkommande.

²²Och om I af ovetenhet försummen något af dessa bud, som Herren till Mose sagt hafver;

²³Och allt det Herren eder genom Mose budit hafver, ifrå den dagen Herren begynte bjuda, intill edra efterkommande;

²⁴Om nu menigheten gör något ovetandes, så skall hela menigheten göra en ungan stut af boskapen till ett bränneoffer, Herranom till en söt lukt; samt med sitt spisoffer och drickoffer, såsom det sig bör; och en getabock till syndoffer.

²⁵Och Presten skall alltså försona hela menighetena af Israels barn, så varder det dem förlåtet; ty det är en ovetenhet. Och de skola frambära sådana sina gåfvor Herranom till ett offer; och sitt syndoffer för Herranom öfver sina ovetenhet;

²⁶Så varder det förlåtet hela menighetene af Israels barn; dertill ock främlingomen, som bo ibland eder, efter hela folket är i sådana ovetenhet.

²⁷Men när en själ genom ovetenhet syndar, hon skall frambära en årsgammal get till syndoffer.

²⁸Och Presten skall försona sådana ovetande själ med syndoffret för ovetenhetena för Herranom, så att han henne försonar; så varder det henne förlåtet.

²⁹Och det skall vara allt en lag, som I för ovetenhet göra skolen, både dem som inländske äro ibland Israels barn, ock så främlingomen, som bo ibland eder.

³⁰Men om en själ något gör af öfverdådighet, vare sig inländsk eller utländsk, den hafver Herran försmädat; den själen skall utrotad varda utu hennes folk;

³¹Ty hon hafver föraktat Herrans ord, och gjort hans bud omintet; hon skall platt utrotad varda, och umgälla sin skuld.

³²Som nu Israels barn voro i öknene, funno de en man hemtande ved om Sabbathsdagen.

³³Och de som hade funnit honom dermed, då han hemtade veden, hade honom fram för Mose och Aaron, och för hela menighetena.

³⁴Och de satte honom i fängelse; ty det var icke klarliga uttryckt, hvad man skulle göra med honom.

³⁵Men Herren sade till Mose: Den mannen skall döden dö; hela menigheten skall stena honom utanför lägret.

³⁶Så förde hela menigheten honom ut för lägret, och stenade honom ihjäl, såsom Herren hade budit Mose.

³⁷Och Herren sade till Mose:

³⁸Tala med Israels barn, och säg till dem, att de skola göra sig klutar på fållarna af deras kläder, i alla deras efterkommandom, och gul snöre i klutomen vid fållarna.

³⁹Och skola de klutar tjena eder dertill, att I skolen se på dem, och ihågkomma all Herrans bud, och göra dem, att I icke efterföljen edars hjertas tycko, eller hor drifven efter edor ögon.

⁴⁰Derföre skolen I ihågkomma och göra all min bud, och helige vara edrom Gud.

⁴¹Jag Herren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafver, att jag skulle vara edar Gud: Jag Herren edar Gud.