Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 4 Moseboken 31 Bible Online

4 Moseboken 31 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

4 Moseboken 31

²Hämna Israels barn öfver de Midianiter, att du sedan församkar dig till ditt folk.

³Så talade Mose med folket, och sade: Väpner män af eder till härs emot de Midianiter, att de hämnas Herran öfver de Midianiter;

⁴Utu hvart slägte ett tusend, så att I skicken i hären af alla Israels slägter.

⁵Och de togo af Israels tusender, ju tusende af hvart slägtet, tolftusende väpnade till härs.

⁶Och Mose skickade dem med Pinehas, Prestens Eleazars son, i här, och de helga tygen, och de klangtrummeter i hans hand.

⁷Och de förde hären emot de Midianiter, såsom Herren hade budit Mose; och slogo ihjäl allt det som mankön var.

⁸Dertill slogo de de Midianiters Konungar, med deras slagna, nämliga Evi, Rekem, Zur, Hur och Reba, de fem Midianiters Konungar; Bileam, Beors son, slogo de ock med svärd.

⁹Och Israels barn togo till fångar de Midianiters qvinnor med deras barn; all deras boskap, alla deras håfvor, och allt deras gods skinnade de;

¹⁰Och uppbrände med eld alla deras städer, deras boningar och alla borger;

¹¹Och togo allt rof, och allt det till tagandes var, både menniskor och boskap;

¹²Och hade det till Mose, och till Presten Eleazar, och till menighetena af Israels barn, nämliga de fångar och den tagna boskapen, och det skinnade godset, uti lägret på de Moabiters mark, som ligger vid Jordan emot Jericho.

¹³Och Mose och Eleazar Presten, och alle Förstarna för menighetene, gingo emot dem ut för lägret.

¹⁴Och Mose vardt vred på härens höfvitsmän, som höfvitsmän voro öfver tusende, och öfver hundrade, och kommo utu hären och stridene;

¹⁵Och sade till dem: Hafven I låtit alla qvinnor lefva?

¹⁶Si, hafva icke de förvändt Israels barn, genom Bileams råd, till att synda emot Herran på Peor; och en plåga öfvergick Herrans menighet?

¹⁷Så slår nu ihjäl allt det som mankön är ibland barnen, och alla de qvinnor, som man känt och när legat hafva.

¹⁸Men all pigobarn, som icke ännu man känt, eller när legat hafva, dem låter för eder lefva.

¹⁹Och ligger utanför lägret i sju dagar, alle som någon slagit, eller den slagen var vederkommit hafven, på det I skolen rena eder på tredje och sjunde dagen; samt med dem som I till fångar gripit hafven.

²⁰Och all kläder, och all tyg af skinn, och allt skinnverk, och all träkäril skolen I skär göra.

²¹Och Presten Eleazar sade till krigsfolket, som i stridene varit hade: Detta är lagen, som Herren hafver budit Mose:

²²Guld, silfver, koppar, jern, tenn och bly;

²³Och allt det som eld lider, skolen I gå låta genom eld, och rena det, att det med stänkevattnena skärt varder; men allt det som icke lider eld, skolen I låta gå genom vatten;

²⁴Och skolen två eder kläder på sjunde dagen, så varden I rene; sedan skolen I komma i lägret.

²⁵Och Herren talade med Mose, och sade:

²⁶Tag summona af fångarnas rof, både af menniskor och af boskap, du och Eleazar Presten, och de öfverste fäderna i menighetene;

²⁷Och gif dem hälftena, som utgingo i hären, och stridt hafva, och andra hälftena menighetene.

²⁸Och du skall häfoffra Herranom af stridsmännernas del, som i hären voro, ju af femhundrade ena själ, både i menniskor, fä, åsnar och får.

²⁹Af deras hälfte skall du taga det, och få det Prestenom Eleazar, till att häfoffra det Herranom.

³⁰Men af den hälften, som Israels barn tillkommer, skall du ju af femtio taga ett stycke, både af menniskor, fä, åsnar och får, och af allom fänad, och skall gifva det Leviterna, som taga vara på Herrans tabernakels vakt.

³¹Och Mose, och Eleazar Presten, gjorde såsom Herren hade budit Mose.

³²Och det öfriga bytet, som krigsfolket röfvat hade, var sexhundradetusend, fem och sjutio tusend får;

³³Tu och sjutio tusend nöt;

³⁴Ett och sextio tusend åsnar;

³⁵Och qvinnfolk, som icke hade känt man eller när legat, tu och tretio tusend själar.

³⁶Och den hälften, som dem tillkom, som i stridene varit hade, var i talet trehundradetusend, sju och tretio tusend, och femhundrade får;

³⁷Deraf vordo Herranom sexhundrade fem och sjutio får.

³⁸Item sex och tretio tusend nöt; deraf vordo Herranom tu och sjutio.

³⁹Item tretiotusend och femhundrade åsnar; deraf vordo Herranom en och sextio.

⁴⁰Item menniskors själar, sextontusend själar; deraf vordo Herranom två och tretio.

⁴¹Och Mose fick det Herrans häfoffret Prestenom Eleazar, såsom Herren honom budit hade.

⁴²Men den andra hälften, som Mose Israels barnom tillbytt hade ifrå krigsmännerna;

⁴³Nämliga den hälften, som menighetene tillkom, var ock trehundradetusend, sju och tretio tusend, femhundrade får;

⁴⁴Sex och tretio tusend nöt;

⁴⁵Tretiotusend och femhundrade åsnar;

⁴⁶Och sextontusend menniskors själar.

⁴⁷Och Mose tog af denna hälftene, som Israels barnas var, ju ett stycke af femtio, både af fänaden och af menniskor, och fick det Leviterna, som togo vara på Herrans tabernakels vakt; såsom Herren hade budit Mose.

⁴⁸Och de som höfvitsmännerna voro öfver de tusend i krigsfolket, nämliga öfver tusend, och öfver hundrade, gingo fram till Mose;

⁴⁹Och de sade till honom: Dine tjenare hafva tagit summona af krigsfolket, som under våra händer varit hafva, och der fattas icke en.

⁵⁰Derföre bäre vi Herranom gåfvor, hvad som hvar och en funnit hafver af gyldene tyg, kedjor, armsmide, ringar, örnaringar och spann, att våra själar måga varda försonada för Herranom.

⁵¹Och Mose med Prestenom Eleazar tog af dem guldet i allahanda tyg.

⁵²Och allt gulds häfoffer, som de Herranom häfoffrade, var sextontusend, sjuhundrade och femtio siklar, af höfvitsmännerna öfver tusend, och öfver hundrade.

⁵³Förty krigsfolket hade röfvat hvar och en för sig.

⁵⁴Och Mose med Prestenom Eleazar tog guldet af höfvitsmännerna öfver tusend, och öfver hundrade, och båro det in uti vittnesbördsens tabernakel, Israels barnom till en åminnelse för Herranom.