Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Matteus 12 Bible Online

Matteus 12 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Matteus 12

¹I den tiden gick Jesus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar voro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta.

²När de Phariseer det sågo, sade de till honom: Si, dine Lärjungar göra det som icke lofligit är göra på Sabbathen.

³Men han sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, när han, och de som med honom voro, hungrade;

⁴Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke var lofligit äta; icke heller dem, som med honom voro, utan allenast Prestomen?

⁵Eller hafven I icke läsit i lagen, att på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likväl utan skuld?

⁶Men jag säger eder, att här är den som är mer än templet.

⁷Men vissten I hvad det vore: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer, då dömden I icke de oskyldiga;

⁸Ty menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.

⁹Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo;

¹⁰Och si, der var en man, som hade ena bortvissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom.

¹¹Då sade han till dem: Hvilken är den menniska ibland eder, som hafver ett får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det upp?

¹²Huru mycket bättre är nu en menniska än ett får? Derföre må man ju göra väl på Sabbathen.

¹³Och sade han till mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne; och hon vardt färdig igen, såsom den andra.

¹⁴Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom.

¹⁵Men när Jesus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda;

¹⁶Och hotade dem, att de icke skulle uppenbara honom;

¹⁷På det fullkomnas skulle det som sagdt var genom Propheten Esaias, som sade:

¹⁸Si, min tjenare, den jag utvalt hafver; min käreste, i hvilkom min själ hafver ett godt behag; jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen.

¹⁹Han skall icke kifva eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.

²⁰Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och vekan, som ryker, skall han icke utsläcka, tilldess han utförer domen till en seger;

²¹Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas.

²²Då hades fram till honom en, som var besatt med djefvulen, han var blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så att samme blinde och dumbe både talade och såg.

²³Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Davids Son?

²⁴Men när de Phariseer det hörde, sade de: Han utdrifver icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfversta.

²⁵Då nu Jesus förstod deras tankar, sade han till dem: Hvart och ett rike, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, det blifver öde; och hvar och en stad, eller hus, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, blifver icke ståndandes.

²⁶Är det nu så, att Satan drifver Satan ut, då är han tvedrägtigt emot sig sjelf; huru blifver då hans rike beståndandes?

²⁷Och är det så, att jag drifver djeflar ut med Beelzebub, med hvem drifva då edor barn dem ut? Derföre skola de vara edra domare.

²⁸Men är det så, att jag drifver djeflar ut med Guds Anda, då är ju Guds rike kommet till eder.

²⁹Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs mans hus, och beröfva honom hans boting bort, utan han först binder den mägtiga, och så sedan skinnar hans hus?

³⁰Hvilken som icke är med mig, han är emot mig; och hvilken som icke församlar med mig, han förskingrar.

³¹Fördenskull säger jag eder: All synd och försmädelse blifver menniskomen förlåten; men försmädelse mot Andan skall icke blifva menniskomen förlåten.

³²Och hvilken som säger något emot menniskones Son, det varder honom förlåtet: men hvilken som säger något emot den Helga Anda, det varder honom icke förlåtet, hvarken i denna, eller i den tillkommande verld.

³³Görer antingen trät godt, så varder frukten god; eller ock görer trät ondt, så varder frukten ond; ty af fruktene känner man trät.

³⁴I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfve onde? Ty der hjertat med fullt är, deraf talar munnen.

³⁵En god menniska bär godt fram af hjertans goda fatabur; och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur.

³⁶Men jag säger eder, att för hvart och ett fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag.

³⁷Ty af din ord skall du blifva rättfärdig hållen, och af din ord skall du varda fördömd.

³⁸Då svarade någre utaf de Skriftlärda och de Phariseer, och sade: Mästar, vi vilje se tecken af dig.

³⁹Svarade han, och sade till dem: Detta vrånga och horiska slägtet söker efter tecken; och thy skall intet tecken gifvas, annat än Jone Prophetens tecken.

⁴⁰Ty såsom Jonas var i tre dagar och tre nätter i hvalfiskens buk; så skall menniskones Son vara i tre dagar och i tre nätter i jordene.

⁴¹De Ninivitiske män skola stå upp på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.

⁴²Drottningen af söderlanden skall stå upp på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes ända, till att höra Salomons visdom; och si, här är mer än Salomon.

⁴³När den orene anden är utfaren af menniskone, så vandrar han genom de rum, som torr äro, söker efter hvilo, och finner ingen.

⁴⁴Så säger han: Jag vill komma igen i mitt hus, der jag utgick; och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopadt, och prydt.

⁴⁵Så går han bort, och tager sju andra andar till sig, de som värre äro än han sjelfver; och då de der inkomma, bo de der; så blifver den menniskones sista värre än det första. Så varder ock tillgångandes med detta vrånga slägtet.

⁴⁶Vid han ännu talade till folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och ville tala med honom.

⁴⁷Då sade en till honom: Si, din moder och dine bröder stå ute, och vilja tala med dig.

⁴⁸Då svarade han, och sade till den, som honom bådade: Hvilken är min moder, och hvilke äro mine bröder?

⁴⁹Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mine bröder.

⁵⁰Ty hvar och en, som gör mins Faders vilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder.