Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Matteus 14 Bible Online

Matteus 14 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Matteus 14

¹I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;

²Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.

³Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.

⁴Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.

⁵Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.

⁶När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.

⁷Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.

⁸Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.

⁹Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;

¹⁰Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.

¹¹Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.

¹²Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.

¹³När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.

¹⁴Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.

¹⁵Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.

¹⁶Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.

¹⁷Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.

¹⁸Sade han: Tager mig dem hit.

¹⁹Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.

²⁰Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.

²¹Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.

²²Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.

²³Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.

²⁴Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.

²⁵Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.

²⁶Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.

²⁷Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.

²⁸Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.

²⁹Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.

³⁰Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.

³¹Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?

³²Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.

³³Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.

³⁴Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.

³⁵Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;

³⁶Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.