Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Matteus 16 Bible Online

Matteus 16 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Matteus 16

¹Då stego de Phariseer och Sadduceer fram, och frestade honom, begärandes att han ville låta dem se tecken af himmelen.

²Men han svarade, och sade till dem: Om aftonen sägen I: Det blifver klart väder; förty himmelen är röd;

³Och om morgonen: Det blifver oväder i dag; ty himmelen är röd och olustig. I skrymtare, om himmelens skepelse kunnen I döma; kunnen I ock icke döma om tidsens tecken?

⁴Det vrånga och horiska slägtet söker efter tecken; och tecken skall icke gifvas dem, utan Jone Prophetens tecken. Och så öfvergaf han dem, och gick sin väg.

⁵Och när hans Lärjungar voro komne utöfver på den andra stranden, hade de förgätit taga bröd med sig.

⁶Då sade Jesus till dem: Ser till, och förvarer eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg.

⁷Då tänkte de vid sig sjelfva, och sade: Vi hafve intet bröd tagit med oss.

⁸När Jesus det förnam, sade han till dem: I klentrogne, hvad bekymrar det dock eder, att I icke hafven tagit bröd med eder?

⁹Förstån I icke ännu, eller minnens, om de fem bröd emellan de femtusend män, och huru många korgar I upptogen?

¹⁰Icke heller om de sju bröd emellan de fyratusend män, och huru många korgar I då upptogen?

¹¹Huru kommer det då till, att I icke kunnen förstå, att jag icke sade eder om bröd, (då jag sade:) I skolen förvara eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg?

¹²Så förstodo de då, att han hade icke budit dem taga sig vara för bröds surdeg, utan för de Phariseers och Sadduceers lärdom.

¹³Då kom Jesus i den ängden Cesarea Philippi, och frågade sina Lärjungar, och sade: Hvem säger folket mig, menniskones Son, vara?

¹⁴Då sade de: Somlige Johannem Döparen, somlige Eliam, somlige Jeremiam, eller en af Propheterna.

¹⁵Sade han till dem: Hvem sägen I mig då vara?

¹⁶Då svarade Simon Petrus, och sade: Du äst Christus, lefvandes Guds Son.

¹⁷Då svarade Jesus, och sade till honom: Salig äst du, Simon, Jone son; ty kött och blod hafver dig det icke uppenbarat; utan min Fader, som är i himmelen.

¹⁸Och jag säger dig igen, att du äst Petrus; och uppå detta hälleberget skall jag bygga mina församling; och helvetes portar skola icke varda henne öfvermägtige.

¹⁹Och jag skall gifva dig himmelrikets nycklar. Allt det du binder på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det du löser på jordene, det skall vara löst i himmelen.

²⁰Då böd han sina Lärjungar, att de skulle för ingen säga, att han var Jesus Christus.

²¹Ifrå den tiden begynte Jesus förkunna sina Lärjungar, huru han måste gå till Jerusalem, och lida mycket af de äldsta, och af de öfversta Presterna, och af de Skriftlärda; och dräpas, och tredje dagen uppstå igen.

²²Och Petrus tog honom afsides, och begynte straffa honom, och sade: Herre, skona dig sjelf; detta vederfares dig icke.

²³Då vände han sig om, och sade till Petrum: Gack bort ifrå mig, du Satan; du äst mig till hinders; ty du besinnar icke det Gudi tillhörer, utan det menniskom tillhörer.

²⁴Då sade Jesus till sina Lärjungar: Hvilken som vill följa mig, han vedersake sig sjelf, och tage sitt kors uppå sig, och följe mig.

²⁵Ty hvilken som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och hvilken som mister sitt lif, för mina skull, han skall finna det.

²⁶Hvad hjelper nu det menniskone, om hon förvärfvar hela verldena, och får dock skada till sin själ? Eller hvad kan menniskan gifva, der hon kan igenlösa sin själ med?

²⁷Förty det skall ske, att menniskones Son skall komma i sins Faders härlighet, med sina Änglar; och då skall han löna hvarjom och enom efter hans gerningar.

²⁸Sannerliga säger jag eder: Här äro någre ståndande, som icke skola smaka döden, tilldess de få se menniskones Son komma i sitt rike.