Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Matteus 17 Bible Online

Matteus 17 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Matteus 17

¹Och sex dagar derefter tog Jesus Petrum, och Jacobum, och Johannem, hans broder, till sig; och hade dem afsides upp på ett högt berg.

²Och vardt förklarad för dem; och hans ansigte sken som solen, och hans kläder voro hvit som ett ljus.

³Och si, dem syntes Mose, och Elias, talande med honom.

⁴Då svarade Petrus, och sade till Jesum: Herre, här är oss godt vara; vill du, så vilje vi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena.

⁵Vid han ännu talade, si, en ljus sky omskyggde dem; och si, en röst utur skyn sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag; honom hörer.

⁶Och när Lärjungarna det hörde, föllo de på sitt ansigte, och vordo svårliga förfärade.

⁷Men Jesus gick till, och tog på dem, och sade: Står upp, och rädens icke.

⁸Men då de upplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan Jesum allena.

⁹Och när de gingo ned af berget, böd Jesus dem, och sade: Säger för ingen denna synena, tilldess menniskones Son är uppstånden ifrå de döda.

¹⁰Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hvi säga då de Skriftlärda, att Elias måste komma tillförene?

¹¹Jesus svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen.

¹²Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom hvad de ville. Sammalunda skall ock menniskones Son lida af dem.

¹³Då förstodo Lärjungarna, att han sade dem om Johanne Döparen.

¹⁴Och när de kommo till folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä;

¹⁵Och sade: Herre, förbarma dig öfver min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i vattnet;

¹⁶Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjelpa honom.

¹⁷Då svarade Jesus, och sade: O du otrogna och genvördiga slägte, huru länge skall jag vara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafver honom hit.

¹⁸Och Jesus hotade honom, och djefvulen gick ut af honom; och drängen vardt helbregda i samma stund.

¹⁹Då gingo Lärjungarna till Jesum afsides, och sade: Hvi kunde icke vi drifva honom ut?

²⁰Jesus sade till dem: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona som ett senapskorn, då mågen I säga till detta berget: Gack hädan dit bort, och det skall gå; och eder varder intet omöjeligit.

²¹Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto.

²²Men då de vistades i Galileen, sade Jesus till dem: Det skall ske, att menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer;

²³Och de skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå upp igen. Och de vordo storliga bedröfvade.

²⁴Och när de kommo till Capernaum, gingo de, som skattpenningen plägade uppbära, till Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifva skattpenning?

²⁵Då sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom Jesus, och sade: Hvad synes dig, Simon? Af hvem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af de främmande?

²⁶Sade Petrus till honom: Af de främmande. Då sade Jesus till honom: Så äro ju barnen fri.

²⁷Men på det vi icke skole förarga dem, så gack till hafvet, och kasta ut kroken; och den första fisk du får, tag. Och när du låter upp hans mun, varder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig och dig.