Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Matteus 20 Bible Online

Matteus 20 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Matteus 20

¹Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård.

²Och när han hade varit öfverens med arbetarena om en viss dagspenning, sände han dem i sin vingård.

³Sedan gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;

⁴Och sade till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva eder.

⁵Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.

⁶Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge?

⁷De sade till honom: Ty ingen hafver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, skolen I få.

⁸När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första.

⁹Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen.

¹⁰Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen.

¹¹Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;

¹²Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan.

¹³Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning?

¹⁴Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig.

¹⁵Eller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är?

¹⁶Alltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste. Ty månge äro kallade; men få äro utvalde.

¹⁷Och så drog Jesus upp till Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna till sig på vägen, och sade till dem:

¹⁸Si, vi farom upp till Jerusalem, och menniskones Son skall öfverantvardas dem öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden.

¹⁹Och de skola öfverantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen.

²⁰Då steg Zebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom, och begärade något af honom.

²¹Då sade han till henne: Hvad vill du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina venstra.

²²Då svarade Jesus, och sade: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de till honom: Ja, väl.

²³Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mina högra hand och venstra står icke mig till att gifva, utan dem som det tillredt är af minom Fader.

²⁴När de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna.

²⁵Då kallade Jesus dem till sig, och sade: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafva magtena.

²⁶Så skall det icke vara ibland eder; utan den, som vill vara mägtig ibland eder, han vare edar tjenare.

²⁷Och hvilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng.

²⁸Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han vill låta tjena sig, utan att han vill tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.

²⁹Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.

³⁰Och si, två blinde såto vid vägen; och när de hörde, att Jesus gick der fram, ropade de, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.

³¹Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Då ropade de dessmer, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.

³²Då stadnade Jesus, och kallade dem, och sade: Hvad viljen I, att jag skall göra eder?

³³De sade till honom: Herre, att vår ögon måtte öppnas.

³⁴Då varkunnade sig Jesus öfver dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.