Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Matteus 27 Bible Online

Matteus 27 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Matteus 27

¹Men om morgonen höllo alle öfverste Presterna, och de äldste i folket, råd emot Jesum, att de måtte dräpa honom.

²Och ledde honom bundnan, och öfverantvardaden landshöfdinganom Pontio Pilato.

³När Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar till de öfversta Presterna, och till de äldsta;

⁴Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag hafver förrådt menlöst blod. Då sade de: Hvad kommer det oss vid? Der må du se dig om.

⁵Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf.

⁶Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd.

⁷Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning;

⁸Af hvilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag.

⁹Då vardt fullkomnadt det som sagdt var genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad vardt, hvilken de köpte af Israels barn.

¹⁰Och de hafva dem gifvit för en krukomakares åker, som Herren mig befallt hade.

¹¹Och Jesus stod för landshöfdinganom; och landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade Jesus till honom: Du säger det.

¹²Och när han anklagades af de öfversta Presterna, och af de äldsta, svarade han intet.

¹³Då sade Pilatus till honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig?

¹⁴Och han svarade honom icke till ett ord, så att landshöfdingen förundrade sig storliga.

¹⁵Men om högtidsdagen plägade landshöfdingen gifva folkena en fånga lös, hvilken som de begärade.

¹⁶Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas.

¹⁷Och när de voro församlade, sade Pilatus till dem: Hvilken viljen I att jag skall gifva eder lös, Barabbam, eller Jesum, som kallas Christus?

¹⁸Ty han visste, att de hade öfverantvardat honom för afunds skull.

¹⁹Och när han satt på domstolen, sände hans hustru till honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafver mycket lidit i dag i sömnen för hans skull.

²⁰Men de öfverste Presterna, och de äldste, gåfvo folkena in, att de skulle begära Barabbam, och förgöra Jesum.

²¹Då svarade landshöfdingen, och sade till dem: Hvilken af dessa två viljen I att jag skall gifva eder lös? De sade: Barabbam.

²²Då sade Pilatus till dem: Hvad skall jag då göra af Jesu, som kallas Christus? Sade de till honom alle: Låt korsfästa honom.

²³Då sade landshöfdingen: Hvad hafver han dock illa gjort? Då skriade de ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom.

²⁴Men när Pilatus såg, att han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han vatten, och tvådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder der om.

²⁵Då svarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfver oss, och öfver vår barn.

²⁶Då gaf han dem Barabbam lös; men Jesum lät han hudflänga, och öfverantvardade honom, att han skulle korsfästas.

²⁷Då togo landshöfdingens krigsknektar Jesum till sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran till honom;

²⁸Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel;

²⁹Och vredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufvud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung.

³⁰Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufvud.

³¹Och när de hade begabbat honom klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, till att korsfästan.

³²Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom tvingade de till att han skulle bära hans kors.

³³Och då de kommo till det rummet, som kallas Golgatha, det är, till hufvudskallaplatsen,

³⁴Gåfvo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, ville han icke drickat.

³⁵Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle det som sagdt var genom Propheten: De hafva bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafva de kastat lott.

³⁶Och de såto der, och togo vara på honom.

³⁷Och de satte hans sak, skrifven öfver hans hufvud: Denne är Jesus, Judarnas Konung.

³⁸Och då vordo två röfvare korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den venstra.

³⁹Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufvud;

⁴⁰Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar upp, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset.

⁴¹Sammaledes ock de öfverste Presterna, med de Skriftlärda och de äldsta, begabbade honom och sade:

⁴²Andra hafver han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och vi vilje tro honom.

⁴³Han hafver tröst på Gud; han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafver sagt: Jag är Guds Son.

⁴⁴Det samma kastade ock röfvarena honom före, som med honom korsfäste voro.

⁴⁵Och ifrå sjette timman vardt ett mörker öfver hela landet, intill nionde timman.

⁴⁶Och vid den nionde timman ropade Jesus med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?

⁴⁷Men någre, som der stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Elias.

⁴⁸Och straxt lopp en af dem, och tog en svamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gaf honom dricka.

⁴⁹Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom.

⁵⁰Åter ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.

⁵¹Och si, förlåten i templet remnade i tu stycker, ifrån ofvan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade.

⁵²Och grafvarna öppnades; och mång de heligas lekamen, som sofvit hade, stodo upp;

⁵³Och gingo ut af sina grafvar, efter hans uppståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom.

⁵⁴Men höfvitsmannen, och de som med honom voro, och vaktade på Jesum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de svårliga, och sade: Visserliga var denne Guds Son.

⁵⁵Och der voro många qvinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt Jesum af Galileen, och tjent honom.

⁵⁶Ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder.

⁵⁷Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hvilken ock var Jesu Lärjunge.

⁵⁸Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; då böd Pilatus, att han skulle varda honom gifven.

⁵⁹Och när Joseph hade tagit lekamen, svepte han honom i ett rent linkläde;

⁶⁰Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti ett hälleberg; och välte en stor sten för dörrena åt grafvene, och gick sina färde.

⁶¹Då voro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafvena.

⁶²Dagen efter tillredelsedagen kommo tillsamman de öfverste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus;

⁶³Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar vill jag stå upp.

⁶⁴Bjud fördenskull, att man förvarar grafvena, intill tredje dagen, att hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är uppstånden ifrån de döda; och blifver så den sista villan värre än den första.

⁶⁵Då sade Pilatus till dem: Der hafven I vaktena; går och förvarer, som I kunnen.

⁶⁶Då gingo de bort, och förvarade grafvena med väktare, och beseglade stenen.