Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Matteus 6 Bible Online

Matteus 6 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Matteus 6

¹Hafver akt uppå edra almoso, att I icke gifven henne för menniskomen, på det I skolen varda sedde af dem; annars hafven I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen.

²När du nu gifver almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, att de skola varda prisade af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön.

³Men när du vill gifva almoso, så låt dina venstra hand icke veta, hvad den högra gör;

⁴På det din almosa blifver lönlig; och din Fader, som i löndom ser, vedergäller dig det uppenbarliga.

⁵Och när du beder, skall du icke vara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna och i gatohörnen och bedja, att de skola blifva sedde af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön.

⁶Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrena till, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det verdergälla uppenbarliga.

⁷Och när I bedjen, skolen I icke vara mångtalige, såsom Hedningarna; ty de mena, att de skola varda hörde för sin många ords skull.

⁸Varer fördenskull dem icke like; edar Fader vet väl hvad eder görs behof, förr än I bedjen honom.

⁹Derföre skolen I bedja alltså: Fader vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt Namn.

¹⁰Tillkomme ditt rike; ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.

¹¹Gif oss i dag vårt dagliga bröd.

¹²Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåtom dem oss skyldige äro.

¹³Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i evighet. Amen.

¹⁴Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder.

¹⁵Men om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott.

¹⁶När som I fasten, skolen I icke vara som I voren bedröfvade, såsom de skrymtare; ty de förvandla sin ansigte, att de skola synas för menniskomen med sin fasto; sannerliga säger jag eder, de hafva redo sin lön.

¹⁷Men när du fastar, så smörj ditt hufvud, och två ditt ansigte;

¹⁸Att du icke synes för menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är; och din Fader, som ser i löndom, vedergäller dig det uppenbarliga.

¹⁹I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfvar dem, och der som tjufvar grafva, och stjäla;

²⁰Utan församler eder ägodelar i himmelen, der hvarken rost eller mal förderfvar dem, och der tjufvar icke grafva, eller stjäla.

²¹Ty der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta.

²²Kroppsens ljus är ögat; är ditt öga enfaldigt, så varder din hele kropp ljus.

²³Men är ditt öga argt, så varder din hele kropp mörk. Är det nu så att ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifver då mörkret sjelft?

²⁴Ingen kan tjena två herrar; ty att han antingen skall hata den ena, och den andra älska; eller han håller sig intill den ena, och den andra föraktar han; I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.

²⁵Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hvad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med. Är icke lifvet mer än maten, och kroppen mer än kläden?

²⁶Ser uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem. Ären I icke mycket mer än de?

²⁷Hvilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln till sina längd?

²⁸Och för hvars skull sörjen I för kläden? Skåder liljorna på markene, huru de växa; de arbeta intet, ej heller spinna.

²⁹Dock säger jag eder att icke Salomo, i all sin härlighet, var så klädd som en af dem.

³⁰Kläder nu Gud så gräset på markene, hvilket dock i dag står, och i morgon kastas i ugnen, skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne?

³¹Så skolen I nu icke hafva omsorg, sägande: Hvad skole vi äta? Eller, hvad skole vi dricka? Eller, hvad skole vi kläda oss med?

³²Ty allt sådant söka Hedningarna. Edar himmelske Fader vet väl, att allt detta göres eder behof.

³³Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta till.

³⁴Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafver sjelf sina omsorg med sig. Det är nog, att hvar dag hafver sin egen plågo.