Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Markus 1 Bible Online

Markus 1 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Markus 1

¹Detta är begynnelsen af Jesu Christi, Guds Sons, Evangelio;

²Såsom skrifvet är i Propheterna: Si, jag sänder min Ängel framför ditt ansigte, hvilken bereda skall din väg för dig;

³Ens ropandes röst är i öknene: Bereder Herrans väg; görer hans stigar rätta.

⁴Johannes var i öknene, döpte, och predikade bättringenes döpelse, till syndernas förlåtelse.

⁵Och till honom gingo ut hela Judiska landet, och de utaf Jerusalem; och läto sig alle döpa af honom i Jordans flod, och bekände sina synder.

⁶Och Johannes var klädd med camelahår, och med en lädergjording om sina länder; och åt gräshoppor och vildhannog;

⁷Och predikade, och sade: En kommer efter mig, som starkare är än jag, hvilkens skotvänger jag icke värdig är att nederfalla och upplösa.

⁸Jag döper eder med vatten; men han skall döpa eder med dem Helga Anda.

⁹Och det begaf sig i de dagar, att Jesus kom utaf Galileen ifrå Nazareth, och lät sig döpa af Johanne i Jordan.

¹⁰Och straxt steg han upp utu vattnet, och såg himlarna öppnas, och Andan, såsom en dufvo, nederkomma öfver honom.

¹¹Och en röst kom af himmelen: Du äst min käre Son, i hvilkom mig väl behagar.

¹²Och Anden dref honom straxt uti öknena;

¹³Och han var i öknene i fyratio dagar, och frestades af Satana; och var med vilddjuren; och Änglarna tjente honom.

¹⁴Men sedan Johannes vardt fången, kom Jesus uti Galileen, och predikade Evangelium om Guds rike,

¹⁵Sägandes: Tiden är fullkomnad, och Guds rike är för handene; bättrer eder, och tror Evangelio.

¹⁶När han gick utmed det Galileiska hafvet, såg han Simon, och Andream, hans broder, kasta sin nät i hafvet; ty de voro fiskare.

¹⁷Och Jesus sade till dem: Följer mig, och jag vill göra eder till menniskofiskare.

¹⁸Straxt gåfvo de sin nät öfver, och följde honom.

¹⁹Och då han gick dädan litet fram bätter, såg han Jacobum, Zebedei son, och Johannem, hans broder, att de i båtenom byggde sin nät.

²⁰Och straxt kallade han dem; då öfvergåfvo de sin fader, Zebedeum, uti båten, med legodrängarna, och följde honom.

²¹Och de gingo till Capernaum; och straxt, om Sabbatherna, gick han in i Synagogon och lärde.

²²Och de förundrade storliga på hans lärdom; förty han lärde väldeliga, och icke såsom de Skriftlärde.

²³Och i deras Synagogo var en menniska besatt med den orena andan; och han ropade,

²⁴Och sade: Ack! hvad hafve vi med dig beställa, Jesu Nazarene? Äst du kommen till att förderfva oss? Jag vet ho du äst, nämliga den Guds Helige.

²⁵Och Jesus näpste honom, sägandes: Tig, och gack ut af menniskone.

²⁶Då ref den orene anden honom, och ropade högt, och for ut af honom.

²⁷Och alle förundrade sig svårliga, så att de sporde hvarannan till, och sade: Hvad är detta? Hvad ny lärdom är detta? Ty han bjuder de orena andar med väldighet, och de lyda honom.

²⁸Och hans rykte gick straxt allt omkring i Galilee gränsor.

²⁹Och de gingo straxt utu Synagogon, och kommo uti Simons och Andree hus, med Jacobo och Johanne.

³⁰Och Simons svära låg sjuk i skälfvo; och straxt sade de honom om henne.

³¹Då gick han till och reste henne upp, och tog henne vid handena; och i det samma öfvergaf skälfvosjukan henne, och hon gick sedan och tjente dem.

³²Om aftonen, då solen nedergången var, hade de till honom allahanda sjuka, och dem som qvaldes af djeflar;

³³Och hele staden var församlad för dörrena.

³⁴Och han gjorde många helbregda, som kranke voro af allahanda sjukdom; och dref ut många djeflar, och tillstadde icke djeflarna tala; ty de kände honom.

³⁵Och om morgonen, ganska bittida för dag, stod han upp och gick ut; och Jesus gick bort uti ett öde rum, och der bad han.

³⁶Och Simon kom efter farandes, och de med honom voro.

³⁷Och då de funno honom, sade de till honom: Alle söka dig.

³⁸Sade han dem: Låt oss gå uti nästa städerna, att jag ock der predikar; ty fördenskull är jag kommen.

³⁹Och han predikade i deras Synagogor, öfver hela Galileen, och utdref djeflar.

⁴⁰Och till honom kom en spitelsk man, och bad honom, föll på knä för honom, och sade till honom: Vill du, så kan du göra mig ren.

⁴¹Då varkunnade sig Jesus öfver honom, och uträckte sina hand, och tog uppå honom, och sade: Jag vill, var ren.

⁴²Och när han det sagt hade, gick straxt spitelskan af honom, och han vardt ren.

⁴³Och Jesus hotade honom, och sänden straxt ifrå sig;

⁴⁴Och sade honom: Se till, att du säger ingom detta; utan gack bort, och visa dig Prestenom, och offra, för din rening, det Mose budit hafver, till ett vittnesbörd öfver dem.

⁴⁵Men då han utgången var, begynte han förkunna mycket, och berykta det som skedt var; så att han icke nu mer kunde uppenbarliga gå in uti staden, utan blef ute i öde rum; och de kommo till honom af alla ändar.